En "MultiMedialMusikal" växer fram...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
 


Så här tänker jag...

Först ett levande exempel hur en musical blir till.

Uppvakta bildkonstnärer inom mitt område; alltså från Södetälje, via Järna/Hölö till Mölnbo/Gnesta.
Det är den sträcka som jag färdats fram sedan mitten på 60-talet. Jag har bott 15 år längst ute i Vårdinge och fått barn och barnbarn där, sedan flyttade jag tillbaka till min barndoms stad och bor nu i Brunnsäng. När jag var liten växte jag upp på Gulagårn, som finns invid Dalgatan.

Min tanke är att få skolorna i Flodområde 63 att skapa musicals och tävla med dem. Den som vinner tar hjälp av de andra och skapar en ny mucikal som handlar om områdets historia. Skolorna ligger vid sjöarna Långsjön, Klämmingen, Frösjön och Sillen; det är Mölnbo, Hölö, Trosa/Vagnhärad och Vårdinge By, samt Gnesta och Laxne.

Men först vill jag göra ett försök själv för att visa vägen, och då tar jag hjälp av olika grupper.

Ett flodområde är det naturområde där regnet rinner i bäckar och åar ner till en sjö och sedan ut i Östersjön. Utloppet i Trosa heter Flodområde 63. Vattnet i Mälardalen rinner ut genom slussarna i Stockholm och Södertälje. I Södertälje heter området 61.

Runt hela Östersjön finns numrerade flodområden. Min tanke är att varje område skall skapa sin musical och alla skall tävla mot alla, så att det går som en löpeld runt vårt innanhav. Skulle det ske det som jag tänker på kan man lika gärna ana en fortsättning ut genom sundet och ut till
De Sjungande Sju Haven, till Afrikas Västkust, Slavkusten, till Dahomey som landet hette före 1992, nu heter det Benin. Där har vi jazzens hemvisst och därifrån kommer Djambé-trummorna. Där finns många flickor som säljs bort till rika män som använder dem som sexslavar. Flickorna får aids och föder barn som har aids. Där slutar vi så länge...

Du minns kanske mannen som gick till skräddaren och ville få en kostym uppsydd...det blev en fingertutt. Så blir det förmodligen av detta också, men man vet aldrig...

Först vänder jag mig till bildkonstnärerna och ber om ett bidrag. Jag vill ha en tavla av var och en som kan acceptera denna plan som bas, sedan kommer jag att berätta en story om vår Vatt-Anna, den gamla kvinnan som står i naturlig storlek uppe på Torekällberget, hon är huvudpersonen i min story tillsammans med Hanna-Vanna, den blinda flickan, och Johannis i Orrlöt som flyr till Karibien.

Bild konstnärer har vanligen stor fantasi, och naturligtvis tekniskt kunnande, därför torde de bilder som växer fram ur den gruppen kunna ge upphov till den optimala scenen.

Tavlorna bör sedan kunna ställas ut och marknadsföras, och pengarna användas till att föra idén vidare. Naturligtvis skall allt dokumenteras så att bilderna, vart de än hamnar, kommer att finnas med så länge arbetet varar. Kanske vi kan abonera på en monter på Fotogrfiska Museet. Jag har redan börjat påverka dem.

När bildkonstnärerna gjort sitt kan man börja påverka musikgrupper som vill vara med, osv...

Det här dokumentet kommer att skickas till de olika konstföreningarna inom mitt område. Jag säger mitt för jag kallar mig själv ambassadör över Flodområde 63; även Napoleon krönte sig själv...

MVH/Jerry Linder