onsdag 29 februari 2012

Mobil snickarbod på Torekällberget...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity

http://wahlingemarket.blogspot.com/
Moffas@Spray.se


Torekällberget som Fågelholkområde

Kan man tänka, redan första cyckeldagen när Moffa var på väg upp för Björn Borgs led från fontänen vid korsningen Dalgatan -  Torekällgatan till Torekällberget, mötte han en ung dam som var på väg nerför backen.

- Hej, sa Fridolin, för det är Fridolin som är Moffas och Kamrerns talesman.

- Hej, sa den unga damen.

- Nu skulle man ha ett rep att knyta fast i cyckeln så att du kunde hjälpa mig upp till entrén, sa Fridolin. Fridolin han är fin, han kan tala med bönder på bönders vis, och med lärde män på latin.

- Ja, sade Emma, ty på frågan sa hon att hon hette just Emma.

- Jasså, ere du som är Emma, sa Fridolin, det är just för din skull som jag släpar mig uppför backen; det var just ett sammanträffande, sa den gamla gubben som snart är sjuttio år och egentligen heter Jerry, samma namn som Jack Londons hund som denne författare skrivit en hel bok om.

Så blev de båda stående, och gubben som vanligtvis kallas Moffa, därför att FiaKanKälv brukade stå med öppna armar och ropa moffa, moffa, moffa när han kom och hälsade på. Sofia bodde då  på deras bondgård; för Sofias pappa är storbonde på andra sidan Klämmingen i Dillnäs socken.

Ja allt det där om FiaKanKälv visste ju inte stadens antikvarie som Moffa stod i backen och talade med, för allt hade hon ännu inte hunnit läsa på gubbens BloggKalender. Och vem har det, eftersom BloggKalendern ännu inte kommit ut från tryckeriet i Trosa.

Kanske du undrar vad en BloggKalender är. Jo en sådan är stor som ett halvt A4-blad, jag tror det kallas A3-format. Den innehåller vid pass 60 blad och är indelad i flera böcker med var och en sina kapitel. Genom att söka upp de bloggadresser som Kamrern utsett som lämpliga i ett visst sammanhang, kan man läsa på dataskärmen, eller lägga över bloggarna på läsplattan.

Det kräver naturligtvis en del arbete, men nånting skall man i alla fall göra. Är det gjort så är det gjort och då är det bara att njuta av texten som Moffa har tagit ur gubbens huvud.

Tillbaka till stadsarkeologen och Fridolin som står där i backen och språkar, kanske en hel halvimme, vad vet jag; och när deskiljs år med vånda, ty de hava så mycket att säga varandra, så vet hon att han hade en alldeles särskild anledning att träffa just henne; han hade fått en idé i vanlig ordning.

Det hela handlar om en viss person som uppträdde på film när Moffa var så där en nio år. Ja så var det, ty han kommer ihåg att de lekte Röda och Vita Rosen på rasterna. Det lag som Moffa var med i hette Vita Rosen som bestod av Kalle Blomqvist, Eva-Lotta och Anders. Moffa kommer inte ihåg vem han var, men han kommer ihåg vem som var Eva-Lotta och vem som var Anders, och då var han väl själv Kalle kan man tro. Anders, det var Lasse det och Kerstin var Eva-Lotta. Ja nu kanske du vet att det var Astrid Lindgren som skrev boken om: 
Mästerdedektiven Blomqvist.

En så´n där vetgirig, modig och rättsaffens pojke brukar man kalla en KalleBlomqvistare, och därför, när Moffa gick på gågatan i Södertälje och fick se två unga kvinnliga poliser, då dök idén om KalleBlomqvistare upp. Eftersom Moffa är ganska orädd av sig när han är på det humöret, det vill säga när han har både Kamrern och Fridolin med sig; och han vet att han kan skjuta fram Fridolin, så gick de fram och bockade och frågade polisflickan om hon kände till vad en KalleBlomqvistare är, och det sa hon att hon visste.

Dessutom visste hon vem gubben var som stod rakt framför henne och ställde frågan.

- Jasså, hur kan du veta det sa han till polisen?
- Jag har skrivit en kort pjäs som vi uppförde på hästryggen till vårt 30-årsjubileum, sa hon, och det var dessutom jag som spelade rollen som grundaren av föreningen och ridskolan vid Bergtorp; dig alltså. Varför var du inte där?
- Jag tänkte att ingen i alla fall skulle känna igen mig, och det skulle kännas sorgligt.
- Ack ja, din toker, det klart det är många som känner igen dig, och jag är så gott som uppvuxen där. Men det var flera som filmade, du kan få se mig som dig en vacker dag om du själv kommer med den film du har om pionjärtiden, då gottlandsrusset Assar var kung på Stall Bergtorp.
Nu måste vi patrullera vidare, hej då, vi ses! Så gingo de två unga kvinnliga poliserna gågatan fram.

Vita Rosen gömde Snusmumriken, en särskilt formad sten,  på en hylla i berget mellan Mariekällgården och husen på Torekällberget.

Så mycket text och ännu har vi inte kommit just någonstans med det som rubriken annonserar, säger Kamrern snusförnuftigt...

KalleBlomqvistare med GPS, det var just det som kom fram i skallen när vi fick se polistjejerna på Storgatan. När idéerna väl är födda gäller det att analysera dem och  se vilka konsekvenser de kan ha om man sätter dem i verket.

KalleBlomqvistare har vi utrett ganska bra, men vad betyder GPS i detta sammanhang?

Det vet väl varenda unge, en metod att bestämma var en punkt ligger på kartan; ofta med 3 koordinater: x och y och z. De första två för väster till öster, söder till norr, den tredje ger höjden över havet. GPS-koordinaterna på en punkt ger oss möjligheter att lägga in punkten på en karta.

Låt oss säga att vi skall sätta upp en fågelholk någonstans. Då kan den platsen anges med hjälp av en GPS-mätare. Om vi skriver ett nummer på holken får den där punkten ett nummer. Sedan kan man göra en lista på alla holkarna med deras koordinater och hålla koll på vad det är för fåglar som häckar där år för år.

Det skulle kunna bli en massa holkar, kanske runt hela Östersjön, och bli något som förenar barn och ungdomar inom dessa fågelholkområden, nu då vi har en dator i fickan; en mobiltelefon där vi kan få upp den där kartan med alla fågelholkarna; Fågelområdeskartan.

Men...GPS kan betyda en sak till: GrandParentsSociety! Det betyder: mormor/morfar/farmor/farfar.

Ett barn med GrandParents (GP) utgör en enhet i detta sammanhang, och var skulle man börja om inte just där MoffaFridolin mötte Emma, stadens arkeolog som bryr sig om den gamla bygden som vår stad vilar på. Där i backen nedanför entrén är det lämpligt att sätta upp holk nummer 1 och markera den på en lämplig karta; förmodligen kommunens översiktskarta som har skalan 1:4000.

Man kunde väl tänka sig att ställa upp en verktygsbod någonstans på Amerikaberget, och där kan man sätta ihop holkar och numrera dem. Det lär finnas holkar man kan köpa som paket, där alla bitarna är färdigsågade, bara att snickra ihop. Snickarboa kan sedan flyttas från kvarter till kvarter i en spiral ut från stadens naturmuseum som finns högst uppe på Amerikaberget och kallas Torekällberget därför att det fanns/finns en viktig källa som hade stor betydelse för människorna innan det bygdes vattenledningar i stan.

På den tiden gick Vatt-Anna och släpade på tunga vattenhinkar från den kommunala pumpen, hem till de rika som hade råd att betala. Vatt-Anna står i naturlig storlek inne i museet. Hon är inte fager att se på, hon är gammal och utsliten, men i sin ungdom var hon en intelligent och fager tös. Du finner henne i en av MoffaFridolins berättelser om du går in på:
http://wahlingemarket.blogspot.com/ .

Tillbaka till fågelholkarna och den mobila verkstad som finns i mitt huvud:

Verkstaden kunde gott heta Emils Snickarbod;

dock får det inte finnas någon hasp på insidan...

tisdag 14 februari 2012

Triangelpunkter i stan...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://www.milkriveruniversity.se/
Moffas@Spray.se

I satden Södertälje finns, liksom i alla kommundelarna ett nät av punkter (polygonpunkter). Dessa s.k. detaljpunkter är orienterade på Triangelpunkter av högre ordning. Det är dessa punkter som utgör stommen i alla gamla kartor över stan. Numer använder man mobila punkter (sateliter) som blir mycket noggrant inmätta från stationer här och där på jordklotet.
 Genom att man kan mäta tiden mycket noga nu för tiden, vet man precis var saterliterna befinner sig vid ett visst tillfälle, och därför kan man läsa av längden från fyra eller fler sådana och få värdena på objekt på jorden mycket noga.

Genom att mäta in en känd punkt samtidigt får man differensen som beror på temperatur och tryck, och då kommer man ner på cm noggranhet; och det räcker för att mäta in fågelholkar, eller hur?

De triangelpunkter som sitter spridda över stan har alla sitt egennamn, men det gemensamma namnet är TROLLKONAN. Alla konorna som från sidan har måttet 40 cm, är tillverkade av Larssons plåtslageri och uppsatta av Fredrikssons uppe vid Schmittens kärr i Brunnsäng.

Det var när jag jobbade på Stadsingenjörskontoret som jag kom på idén att sätta upp en kon på toppen av ett 2"-rör på Igelsta skorsten, där vårt rör inte fick sitta ensamt, utan en radiomast med samma kalliber sattes upp några meter därifrån. Genom att markera med kon i toppen blev vår triangelpunkt unik. Sedan åkte jag runt till andra triangelpunkter och gjorde vinkelmätningar mot den nya unika triangelpunkten. En sådan mätning kan bli på mm när. Otroligt men sant!

Nu cirka 20 år efter uppsättning och inmätning är det dags att starta upp en spännande jakt i hela Öknebo härad och Flodområde 63. Det betyder i klartext Södertälje och Turinge kommuner, samt sjösystemet som innefattar Långsjön i Mölnbo, Klämmingen och Frösjön, samt Sillen och Trosaån ner till havet. Alltså Södertälje stad, Nykvarn, Mölnbo, Hölö och Trosa/Vagnhärad och Vårdinge by samt Laxne. Samtliga skolor skall uppvaktas.

Adressen till oss i detta ärende är: http://moffafridolinssagolikastory.blogspot.com/ .

Trollkonorna ropar till gamla (GrandParentsSociety) och unga (KalleBlomqvistare) som vill ha lite spänning tillsammans; antingen själva eller tillsammans med andra. Det är vid dessa stompunkter man samlas om man vill gå tillsammans, annars kan man ju börja var som helst där det skall sättas upp fågelholkar och sedan ta ner koordinaterna från sateliterna.

Fågelholkarna kommer att sågas till och säljas som paket på plats som kommer att anvisas lite senare. Om någon har förslag på tillverkare som gör jobbet ideellt (typ föreningar), är det gott om vi får reda på det på adressen här ovan.

Lämna in koordinater till oss och ange numret så kan vi lägga in holken på kartan.

När ni så är ute i grannskapet eller i naturen vore det kul om ni tar några fotografier som ni tror är intressanta att titta på för oss andra. Sedan sker en granskning i månaden och en vinnare koras. På så sätt blir unga och gamla motiverade att gå ut i Guds fria natur...

På sikt får vi en karta där fågelbeståndet här hos oss blir fullt synligt...bra va!

Fågelholkområde...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

http://www.digitaliagalleri.se/
Moffas@Spray.se


Det finns ett underbart naturområde strax intill Hjortsberga Kvarn i korsningen mellan Vagnhäradsvägen och vägen som går upp till Hjortsberga Gård. Området heter Jullen och har naturligtvis varit en sjö en gång i tiden. Mölnboån går igenom området innan vattnet rinner ut i Sillen.

Min tanke är att olika grupper av ungdomar skulle kunna sysselsättas med att tillverka holkar och sedan sätta upp dem på anvisad plats.

Holkarna skall numreras och mätas in med GPS och läggas in på en karta.

Sedan kan man hålla koll på vad för slags fåglar som bor i respektive holk.

Denna sysselsättning kunde vara något för GrandParentsSociety och KalleBlomqvistare i Naturen, till exempel.

Det finns andra områden som skulle passa för detta endamål: Runt Långsjöns stränder och på Svartsjömossen som går från Grävstasjön ner mot Långsjön vid Ulriksdal.

För min del tänker jag sätta upp konstnärligt målade holkar i backen upp mot Korpberget.

Dylika holkar kunde säljas på lämpliga ställen (Wåhlinge Marknad) och vinsten lämnas till lämplig organisation för hjälp till barn i främmande länder. Secondhand butiken i Viksängen drivs av Pingstkyrkan. Deras organisation stödjer en skola för föräldrarlösa pojkar i
Burkina Faso, som ligger innanför Benin, ett land som före 1992 hette Dahomey, där Amazonerna fanns och jazzen har sitt ursprung. Idag är det många flickor som säljs av sina fattiga föräldrar, till rikare släktingar som använder dem som sexslavar.
Många flickor får aids och föder barn som har aids... GrandParentsSpciety förkortas GPS...

söndag 12 februari 2012

Kanothus som teaterscen...

Ateljé Living room/
MilkRiverUniversity.se

 http://www.milkriveruniversity.se/ 
Moffas@Spray.se 


För att göra expeditioner runt hela MilkRiver är det lämpligt att vi har tillgång till 2 kajaker för en man och en tandemkajak. 2 kanadensare kan man sätta ihop så att man får en flotte, och med två elmotorer på den bör man få upp farten rätt bra.

Förvaring av kanoterna kan ske i den byggnad som samtidigt blir scen i backen ovanför stugan och till vänster om stigen ner, om man ser det nerifrån stugan. Där kommer de att ligga säkert.

Visserligen några meter ovanför sjön men kanoterna är lätta, och när de väl är nere vid stranden kan de läggas upp på en ställning invid tomtgränsen, inte långt från kanotbryggan som ska gå från land till den befintliga bryggan.

En kanot är max 5 meter, och därför bör kanothuset vara obetydligt längre, och det blir därför en bra scen sett uppifrån backen.

Dit måste man dra el till multimediaattiraljer, och det kan vara bra med en belysning ut mot stigen, emedan det är mörkt att gå från vändplatsen på kvällar och på hösten. Ytterligare en eller två strålkastare måste placeras så att de är riktade mot scenen.

En veranda på nersidan och en bred varanda som scen på ovansidan gör att lösningen blir fexibel. Taket bör ha en enda lutning så att det sluttar mot sjön. Det bör gå över båda verandorna.

För att slippa byggnadslov ska byggnadskroppen vara högst 15 kvm, det vill säga att den blir
2 meter bred men... tämligen hög.

En flotte att ta sig över MilkRiver de 250 meter som gäller för att komma till Sockenrundorna på Mejerigårdarnas revir: Nådhammar och Hjortsberga, kan betjäna dem som hyr stugan två dygn. Det gäller ungdomar som rör sig utefter BackpackersMellanMjölkSafari, vilken når
TheGoldenMilkSpire, d.v.s. ArlasKälla vid Nådhammar där Hildemar och hans bror Wilhelm slog sig ner 1858 och började spinna på sin rörelse ut till Världens Barn via Norra Bantorget i Stockholm.

ÖkneboHäradsteater kommer från och med nu att göra reklam för verksamheter på AkterKastellet, och allt kommer att precenteras på: http://www.digitaliagalleri.se/ ...

FridolinsFlåsOrkester.~.~...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se
http://wahlingemarket.blogspot.com/
Moffas@Spray.se


När jag var så där 12 år bytte jag till mig ett munspel av Bas-Berra som sedemera spelade waschboard (tvättbräda) i vårt skiffleband som hette Hecto´s.

Mamma hade sagt att min morfar hade munspelet med på sjön och att han minsann kunde spela; då borde väl jag också kunna...

Mycket riktigt, efter nägra dagar kunde jag spela de vanliga låtarna på gehör, och sedan dess har jag haft en massa spel som alla tagit slut på ett eller annat sätt. Jag har till och med haft ett cromatiskt spel, men det var inte bra.

Nu har jag två. Ett som jag köpt på Sergelstorg och ett som jag har haft länge men som inte låter så där särskilt bra.

Nej det är svårt med munspel... att få dem att hålla.

Härom dagen fick jag ett kromatsikt spel av en god vän som ärvt en massa  spel efter sin far. Tyvärr visade det sig att även det är defekt. Det räcker att en enda ton inte låter som den ska, så skär det sig.

Egentligen är det likadant i ett företag. Om en person missköter sig blir hela laget lidande. särskilt om det är några få medarbetare i firman. Inte konstigt då att företagare vill ha rätt att avskeda personal som inte passar in. Det är ofta äldre personer som inte hänger med i datoriseringen. Visst är det ofta bättre då för företaget att få in yngre krafter som har, eller kan skaffa sig den kompetens som konkurrensen kräver.

Frågan är då hur det ska gå för den personalen som blir övertalig.

Som det nu är och har varit i många år har samhället varit otroligt kallsinnigt mot dem som inte passar in i svängen. Det är just nu som stödet borde vara väl organiserat så att de som kan får möjligheter att skola om sig eller eventuellt gå hem i förtid. Det finns ju mycket som kan göras på hemmafronten också om man bara har underhåll från staten så man klarar sig.

Får man inte ersättning så man klarar sig blir man stressad och den stressen kan leda till sjukdom och depresion. Blir man dessutom nongalant behandlad blir man kanske vresig och trilsk och vägrar att samarbeta med samhället. Många ungdomar som inte har tillräckligt med medel för att överleva utan att hänga på andra, lockas lätt in i dumheter som slutar med att de blir anpassade till den undre världen.

Som vi har det ställt idag finns många ungdomar i gränslandet mellan ont och gott, precis som mitt nyförvärv bland munspelen. Det är en enda stämma som inte svänger som den ska och därför blir det ingen harmoni i min Flåsorkester. Jag blåser som man ska, men likt förbannat kommer hela symfonien i otakt på grund av detta missfoster till stämma som sitter oåtkomligt under skyddsplåten.

Det klart att om det är ett stort företag gör det inte å mycket om en enstaka medarbetare inte kan köra för fullt, och då tycker jag att LAS är ett bra verktyg. företaget bör ta den första risken, det kan ju vara dess fel att medarbetaren inte fungerar. så har det varit de sista decennierna när nyliberalismen fått verka fritt i vårt folkhem.

Orsaken att jag kallar vårt arrangemang för en orkester beror på att vi är ca 4 stycken i engsambeln, en kvartett med andra ord, NyaMölnboKvartetten. Den gamla leddes av Kurt Andersson, morfar till MaskisenMaxDartanYang´s pappa. Kurt, och hans bror Gunnar, växte upp på Sågartorpet vid vägs ände på andra sidan sjön, inte långt från torpet där Vatt-Anna växte upp och Hanna-Vanna föddes på västra sidan om Långsjön i MilkRiverValley.

Om det är Guds mening att vi skall spela Dockteater på AkterKastellet, där MoffasMultiMediaCamp är belägen, är det mycket troligt att en blåsorkester med Moffa, Kamrern och Fridolin´s medverkan, inte klarar sig utan författaren som dirigent;

... en två tre fyra, alla byxor äro dyra, den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar...

På vår reportoar har vi allt som finns skrivet under adress: http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/ .

lördag 11 februari 2012

Dockteater på AkterKastellet...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

http://wahlingemarket.blogspot.com/
Moffas@Spray.se 


I  backen ner mot stugan, ett par meter från stigen på höger sida, kan man göra flera bänkrader i en båge som följer marken.

Några meter längre ner, säg fem meter, bygger man en scen som är något kortare än bänkraderna så att det blir en stympad pyramid.

Där bygger man ett litet hus, som en kiosk med en bred öppning som kan stängas när det inte är någonting på gång. Hela anläggningen är avsedd för en dockteater, och det är den som skall heta ÖkneboHäradsteater, fysiskt sett.

Alla bloggar och allt som ligger på http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/ kallas FICKTEATERN, och kan numera betraktas i din mobiltelefon av modernt snitt.

Kanske vår dockteter kunde sysselsätta GrandParentsSociety och KalleBlomqvistarna, och att de måste ut till MilkRiverValley för att lära sig hur allt ser ut på ort och ställe. Dessutom är det lämpligt att läsa Fridolins manus om Safaries och Sockenrundor, om Vatt-Anna och Hanna-Vanna i Svartputten, samt Johannis i Orrlöt och hans färgade fru från Karibien.

Naturligtvis måste Annas son, Amoralen, som for med Adolf Erik Nordenskiöld på Nordostpassagen, till Tjuktjernas halvö, där de frös fast i isen i 9 månader innan isen gick upp, få vara med på ett hörn. Aron får barn med Maria från Köln, och deras dotter föder tvillingarna Anna och Konrad. Dessa två möter en halvbror på flygfältet vid Siljansnäs i Dalarna. Halvbrodern heter UngeHerrUrban, eller Ubbe. Han är teaterns konstnärlige ledare och lyder under Moffa och Kamrern. Ubbe är journalist och är huvudredaktör för VattenMagasinet 09 som har en ungdomsbilaga som heter Ung63.

Amoralen (Aron) kom dock inte med när detta hände, han blev akterseglad, som man säger, och fick ta sig hem genom Tajgan, eller var det genom Kina och Mongoliet, bara han själv vet.

Han kom hem i alla fall till slut och det vid en tidpunkt när alla som kom från MilkRiverValley stötte ihop på Syrrans Café (hans syrra), där denna story berättas...

Om du vill veta mera om Anna och Konrad kan du gå in på WordPress.com , MoffaFridolin´s Blogg , där finns referat om hur man bygger brigg och seglar till slavkusten på Afrikas västkust där forna Dahomey finns; jazzens hemvisst...