Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Ingvar och jag samtalade i 30 år om i princip samma sak...
Vi fann varandra en sommareftermiddag när jag åkte till Lilla Ritorp där jag hade mina hästar och han hade sin bostad.
Ingvar kom ut och hälsade och snart var vi inne på hans specialitet, den elektromagnetiska rörelsen i fysiken. Hästarna gick nära och betade så lugnt och fint och vi hamnade längre och längre in i vetenskapens mysterier.
Einstein hade sagt, och Nils Bohr också, och så var det den där svartkroppsstrålningen som han som myntade kvantteorin levererade. Varför kunde ingen förstå den graf som Plank ritade upp, och varför fick Plank ändå Nobelpriset i fysik.
Strålar från en stjärna, vågor, förlängs och går fortare från blått till rött enligt dopplerprincipen, sa Ingvar. Han hade räknat om från frekvenser till vågor och han måste ut och pröva sina vingar.
Men... ingen ville förstå, bara jag som frågade varför...?
Varför blir det vågor över huvud taget, och varför går vågorna fortare och fortare när Einstein påstått att hastigheten är konstant...
Konstant och konstant, min chef på Stadsingenjörskontoret klargjorde tydligt att ljuset alls inte rörde sig med konstant hastighet genom olika material. Genom glas går vågorna impulser saktare än i luft, och de går ännu saktare genom ännu tätare material. Javisst ja, ljusets hastighet är 300 000 km/s i vakuum.
Finns det vakuum? Vänta får du se...
Ingvar menade att ljus från en stjärna rör sig i vågor och att dessa vågor förlorar energi på dess väg genom rymden. På så sätt blir rörelsens frekvens lägre och våglängderna längre, och de förändras på ett konstant sätt som ränta på ränta; alltså med 6.626 x 10 upphöjt till -34 enheter/s.
Men... om frekvensen minskar och ljuset går från blått mot rött och längre vågrörelser måste det väl vara något som gör motstånd, och således måste det finnas något där som står i vägen; vad är det.
Den sista frågan levererade jag själv, och får själv stå för publikens burop, vad är det som är i vägen, och vad är det som får mig att tveka...motståndet...
Einstein och Marx resonerade sig fram till vissa bilder hur det förhåller sig. Varför skulle inte jag våga mig på en gissning, jag tror jag gör det:
När Ingvar predikade om sin vågförlängning som slår sönder den gängse vetenskapens gissning att himlakropparna far med en rasande fart bort ifrån varandra, Big Bang, fick han ingen med sig av dem som borde vara intresserade att lyssna på en idog amatör som studerat fysik i många år. Det var bara det att han fått en ahaupplevelse som var alldeles för enkel, och som helt stred mot vad de ledande fysikerna basunerade ut. Endast döden hejdade honom att gå vidare, och nu sitter jag fast i hans tänkande som bas för ytterligare påhitt av en amatör. Egentligen är det poesi, men ack så verklighetslik. Min alter ego ser allt i Kristinas trädgård, och han heter MoffaFridolin.
När ljuset rör sig genom ett tomrum som inte är något tomrum utan snarare något som man förr kallade etern, förloras energi på grund av kollision med andra strålar. Man kan se hur vattenvågor går rakt igenom varandra utan att tillsynes förlora kraft, men det vore ologiskt att tro att det är så att vågorna inte påverkar varandra, ett litet svinn borde det bli.
Detsamma gäller nog elektromagnetiska vågor, och i så fall kommer vågor från olika himlakroppar att bromsa varandra, och det är just därför rörelsen förändrar sin form när den rör sig från källan åt alla håll.
Det betyder att det finns en eter som man sade förr, och som de som sysslar med radiotelegrafi säger.
Vakuum är bara något som vi kan drömma om, eller vi kan säga att vakuum är fyllt med eter...
När jag förr var ute och cyklade märkte jag av fartvinden som bromsade mig, och när jag tog körkort fick jag lära mig att bromssträckan ökade med kvadraten på hastigheten (jag tror det var den potensen). Det betyder att rörelsen från källan bromsas upp mera vid höga frekvenser, eller skall vi säga tvärt om. Vi kan se den magnetiska rörelsen som en spiral som spirar genom rymden liksom ett grässtrå spirar upp genom jorden i Kristinas trädgård.
Spiralen är hoptryckt i början men blir mer och mer utdragen, på samma sätt som en istapp som hänger ner från takfoten.
Men hur kunde Ingvar säga att hastigheten ökar?
Ja om vi säger så här, brukade min arbetskamrat på Stadsingenjörskontoret säga:
Om vi lägger in rörelsen i ett koordinatsystem och låter amplituden vara vertikal och tiden vara horisontell så får vi att vågornas projektion förflyttar sig utefter den horisontella axeln, men... att fortplantningen egentligen sker i vågens egen sträckning där den drar fram med konstant hastighet enligt Einstein.
Min chef på kontoret, Nils Hedlund, skrev om Einsteins formel,
energin = massan x ljushastigheten i kvadrat på följande sätt:
Energin = massan x accelerationen x vägen.
Ljushastigheten = vägen/tiden x vägen/tiden = (vägen x vägen) delat med tiden i kvadrat.
Accelerationen = vägen delat med tiden i kvadrat.
Jag kan inte se vad det har med ovanstående att göra men vill ändå presentera hans tankar om Einsteins berömda formel där massa och energi är samma sak. Vi ser ju i Kristinas trädgård hur energin från solen förenar sig med mineraler i bladen och skapar frövippor i rabarbern. Först en knopp när marken tinat och kan leda mineraler från jorden, lösta i vatten. I knoppen ser vi redan ämnen för det som skall bli frövippor, sedan kommer stora blad och små vippor. En stjälk växer sig hög och med jämna mellanrum bryter det fram mindre blad med större frövippa tills endast ett litet blad och en stor frövippa når toppen där bara en eller ett par stora frövippor står fulla av livgivande frön. Stor massa i botten och lättare men värdefullare massa i toppen. Det är som Rudolf Steiners eterkropp och astralkropp.
För att fortsätta med Ingvars elektromagnetiska rörelse som är klar i så måtto att våglängden ökar med tiden och därmed även hastigheten. Om vi tänker oss att vågens projektion på den horisontella axeln är det vi mäter för varje sekund så blir den verkliga rörelsen längre än projektionen på axeln, och på så sätt kommer denna att öka när spiralen blir spetsig och axeln och rörelsen närmar sig varandra. Kan ske har jag krånglat till det här, det är faktiskt inget som jag vågar huvudet för, men å andra sidan är det något som inte lämnar mitt arma huvud.
Vi ser strålen som en linje, men i verkligheten har den en rörelseform där den far fram i konstant hastighet, det enistein benämner C. Men när strålen rör sig i t.ex. glas bryts den och förlorar lite fart.
Att Ingvars bekantskap har påverkat mig på det grövsta är klart som korvspad, och visst är det högst sannolikt att himlakropparna inte rusar från varandra i en kuslig fart. En sådan tanke kan förändra världen, och det är just det vi ser nu på vårt klot. Vi har haft en känsla av att det inte finns någon gräns för vår rovdrift av jorden och nu börjar hon göra motstånd. Detsamma gäller människors rovdrift på människor. Ungdomar i länder som styrs av diktatorer kan idag kontakta varande och gå ut på torgen, och 1917, under brinnande krig gick folken ut på torget och ropade efter potatis...
Elektromagnetismen är något som dagens ungdomar vet vad det är, och därför kommer vår syn på världen att ändras vilket vi vill eller ej... det kan tänkas att allt i grunden består av elektromagnetisk
energi med mer eller mindre frekvens eller våglängd. Einstein säger att våglängden gånger frekvensen är lika med hastigheten 300 000 km per sekund, alltså C...
tisdag 11 juni 2013
Schamanen...Del 13 Storfräsaren...
Ateljé Jerry Linder
Storfräsaren
AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Himlakropparna fjärmar sig inte, rödförskjutningen kan tolkas enligt Ingvar Åstrand; sant? Elektromagnetism... brev till en storfräsare...
Hej!
Har legat vaken hela natten och tänkt på onomapoetiska ord...
Ljudhärmande elektromagnetiska fysikaliska krafter i etern, vad gör de med mig?
Ok, inte hela natten, men fy tusan vad en fräsande svarvare kan ställa till med
i min arma skalle.
Har jag tagit upp det där med elektromagnitism förut. Har du hört talas om Ingvar&Jag?
Det är vi som gör världsrevolution, vill du vara med... med ditt fräsa (fffrrrr) (öppet ääää) (sss) (kort a som i ja) ...
Annars kör jag med en annan trio: Moffa, Kamrern och Fridolin...Fridolin som kan prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.
Ingvar och jag gjorde ett experiment med ljud. Jag stod med en tuta på Bergaholmsvägen och han mätte frekvenser eller våglängder på olika avstånd. Sedan hittade han ett program på nätet så att han kunde räkna ut hur våglängderna förändrades vid olika avstånd.
Inte för att jag förstod det hela men jag förstår vartåt han ville styra det.
Vågorna blir längre allt som de rör sig bort från en utgångspunkt.
Varför blir de längre, och varför sa Ingvar att de rör sig fortare i pilens riktning. Pilens riktning ja, hur rör sig vågen egentligen. Kanske är det så
att den rör sig med konstant hastighet som Einstein har sagt, alltså: 300 000 km/s, ungefär, ty det finns, måste finnas något som bromsar.
När vi mätte med laserljus mellan höga berg eller mellan berg och vattentorn eller kyrkor i Södertäljes triangelnät (1971), då måste vi läsa av
lufttryck och temperatur och korrigera längderna. Man mätte vid triangelpunkterna, men både lufttryck och temperatur kunde naturligtvis vara
avvikande under sträckans gång. Men alla fel utjämnades till slut så att spänningarna blev så små som möjligt i hela nätet.
Nåväl, nu är vi nära ordet fräsa.
Nu är inte jag någon storfräsare på just fräsning, men... så mycket vet jag att det handlar om att ett verktyg påverkar ett ämne på ett särskilt sätt.
Eftersom du ganska snart kunde svarva efter att ha fräst i 14 år, är det ett snarligt beteende att svarva. Det gäller att känna till materialet och dess
beteende när man sätter ann ett stål. Det krävs ett visst tryck för att få loss en viss massa ur ämnet, som vi kan kalla för spån som i sin tur är spill. Stålet måste vara vasst för att skära jämnt, och är det inte väl slipat kan det inte bli en jämn rörelse. Skulle man skärskåda processen fick man se att det finns vibrationer
med i leken, liksom tungan vibrerar (frrrr) då man uttalar ordet fräs. Går det lätt, som då stålet är skärpt, blir det mera ett väsande ljud (sss).
Nu måste jag göra ett avbrott:
Jag får osökt en känsla av att det här stycket som jag åstadkommit på något sätt liknar Marx sätt att analysera arbetet i sitt verk Kapitalet. Han lägger
ner mycket arbete på att förklara mervärdet. Arbetaren måste få betalt för det arbete som ökar varans värde.
Nu fortsätter vi ännu en liten stund:
Ingvar tragglade med de stora (professorer i fysik) men de gick bara att nå en gång, sedan stängde de av. Alla var emot Ingvar som kom med något nytt
och revolutionerande inom fysiken och elektromagnetismen. Endast tre blev kvar vid mästaren, Moffa, Kamrern och Fridolin.
Vad vi ser här är att det finns ett motstånd på minsta och högsta nivå, precis som då man fräser eller svarvar ett ämne. Skjuter man in stålet för snabbt
blir motståndet stort. Bär man sig bryskt åt kan man fördärva stål och ämne totalt. Därför måste man ha is i magen och ta det försiktig och smyga
in sina tankar och idéer i människornas medvetande, precis som man gör med stålet i en svarv.
Ingvars idé är att den elektromagnetiska rörelsen, säg ljuset, rör sig från en stjärna med en stor utgångskraft, det vill säga, hög frekvens med blå färg, och
landar i mitt öga med lägre frekvens och längre vågor. Frekvens är 1/tiden, och hastigheten C är frekvensen gånger våglängden.
Precis som ämnet i svarven tappar en viss mängd stål för vart varv, så menar Ingvar att rörelsen tappar en mängd energi som sprids i kosmos. Och det är ett
kvantum som är precis det Plank kom fram till med sitt svartkroppsexperiment. En mycket liten del, 6.626 x 10 upphöjt till -34 enheter/s, men avstånden är långa och därför blir resultatet en dopplereffekt där blått går mot rött.
Man kan höra ljuset på dess färd från frrrr mot ssssss.
Som sagt var, om stålet skuts in för hastigt kan hela proceduren stanna fortare än man anat och allt blir pannkaka och man kan väl säga att mitt inköp
av en svarv var på tok för hastigt genomförd. Det var ju inte jag som skulle ha svarven, men det var jag som trodde att pojken ville ha den, eftersom han
hade sagt att han önskade sig en svarv. Men herre Gud, en svarv kan vara så mycket, skrot t.ex.....
Förlåt mig att jag skrivit så mycket om fräsa och svarva, men så är det. Vill bara påminna om det fenomen, elektromagnetsikt, som vi båda upplevde på
AkterKastellet härom dan. Det fräste till och det kom ett ljud som en pisksnärt, och ett ljusfenomen var där också, vad kan man tänka om det...
Hej då, det var Ingvars teori i stort, sedan har jag min, förlåt Moffas påbyggnad, därav Ingvar&Jag... Det får bli en annan gång för säkerhets skull.
Hur mycket stål tål du?
Storfräsaren
AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Himlakropparna fjärmar sig inte, rödförskjutningen kan tolkas enligt Ingvar Åstrand; sant? Elektromagnetism... brev till en storfräsare...
Hej!
Har legat vaken hela natten och tänkt på onomapoetiska ord...
Ljudhärmande elektromagnetiska fysikaliska krafter i etern, vad gör de med mig?
Ok, inte hela natten, men fy tusan vad en fräsande svarvare kan ställa till med
i min arma skalle.
Har jag tagit upp det där med elektromagnitism förut. Har du hört talas om Ingvar&Jag?
Det är vi som gör världsrevolution, vill du vara med... med ditt fräsa (fffrrrr) (öppet ääää) (sss) (kort a som i ja) ...
Annars kör jag med en annan trio: Moffa, Kamrern och Fridolin...Fridolin som kan prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.
Ingvar och jag gjorde ett experiment med ljud. Jag stod med en tuta på Bergaholmsvägen och han mätte frekvenser eller våglängder på olika avstånd. Sedan hittade han ett program på nätet så att han kunde räkna ut hur våglängderna förändrades vid olika avstånd.
Inte för att jag förstod det hela men jag förstår vartåt han ville styra det.
Vågorna blir längre allt som de rör sig bort från en utgångspunkt.
Varför blir de längre, och varför sa Ingvar att de rör sig fortare i pilens riktning. Pilens riktning ja, hur rör sig vågen egentligen. Kanske är det så
att den rör sig med konstant hastighet som Einstein har sagt, alltså: 300 000 km/s, ungefär, ty det finns, måste finnas något som bromsar.
När vi mätte med laserljus mellan höga berg eller mellan berg och vattentorn eller kyrkor i Södertäljes triangelnät (1971), då måste vi läsa av
lufttryck och temperatur och korrigera längderna. Man mätte vid triangelpunkterna, men både lufttryck och temperatur kunde naturligtvis vara
avvikande under sträckans gång. Men alla fel utjämnades till slut så att spänningarna blev så små som möjligt i hela nätet.
Nåväl, nu är vi nära ordet fräsa.
Nu är inte jag någon storfräsare på just fräsning, men... så mycket vet jag att det handlar om att ett verktyg påverkar ett ämne på ett särskilt sätt.
Eftersom du ganska snart kunde svarva efter att ha fräst i 14 år, är det ett snarligt beteende att svarva. Det gäller att känna till materialet och dess
beteende när man sätter ann ett stål. Det krävs ett visst tryck för att få loss en viss massa ur ämnet, som vi kan kalla för spån som i sin tur är spill. Stålet måste vara vasst för att skära jämnt, och är det inte väl slipat kan det inte bli en jämn rörelse. Skulle man skärskåda processen fick man se att det finns vibrationer
med i leken, liksom tungan vibrerar (frrrr) då man uttalar ordet fräs. Går det lätt, som då stålet är skärpt, blir det mera ett väsande ljud (sss).
Nu måste jag göra ett avbrott:
Jag får osökt en känsla av att det här stycket som jag åstadkommit på något sätt liknar Marx sätt att analysera arbetet i sitt verk Kapitalet. Han lägger
ner mycket arbete på att förklara mervärdet. Arbetaren måste få betalt för det arbete som ökar varans värde.
Nu fortsätter vi ännu en liten stund:
Ingvar tragglade med de stora (professorer i fysik) men de gick bara att nå en gång, sedan stängde de av. Alla var emot Ingvar som kom med något nytt
och revolutionerande inom fysiken och elektromagnetismen. Endast tre blev kvar vid mästaren, Moffa, Kamrern och Fridolin.
Vad vi ser här är att det finns ett motstånd på minsta och högsta nivå, precis som då man fräser eller svarvar ett ämne. Skjuter man in stålet för snabbt
blir motståndet stort. Bär man sig bryskt åt kan man fördärva stål och ämne totalt. Därför måste man ha is i magen och ta det försiktig och smyga
in sina tankar och idéer i människornas medvetande, precis som man gör med stålet i en svarv.
Ingvars idé är att den elektromagnetiska rörelsen, säg ljuset, rör sig från en stjärna med en stor utgångskraft, det vill säga, hög frekvens med blå färg, och
landar i mitt öga med lägre frekvens och längre vågor. Frekvens är 1/tiden, och hastigheten C är frekvensen gånger våglängden.
Precis som ämnet i svarven tappar en viss mängd stål för vart varv, så menar Ingvar att rörelsen tappar en mängd energi som sprids i kosmos. Och det är ett
kvantum som är precis det Plank kom fram till med sitt svartkroppsexperiment. En mycket liten del, 6.626 x 10 upphöjt till -34 enheter/s, men avstånden är långa och därför blir resultatet en dopplereffekt där blått går mot rött.
Man kan höra ljuset på dess färd från frrrr mot ssssss.
Som sagt var, om stålet skuts in för hastigt kan hela proceduren stanna fortare än man anat och allt blir pannkaka och man kan väl säga att mitt inköp
av en svarv var på tok för hastigt genomförd. Det var ju inte jag som skulle ha svarven, men det var jag som trodde att pojken ville ha den, eftersom han
hade sagt att han önskade sig en svarv. Men herre Gud, en svarv kan vara så mycket, skrot t.ex.....
Förlåt mig att jag skrivit så mycket om fräsa och svarva, men så är det. Vill bara påminna om det fenomen, elektromagnetsikt, som vi båda upplevde på
AkterKastellet härom dan. Det fräste till och det kom ett ljud som en pisksnärt, och ett ljusfenomen var där också, vad kan man tänka om det...
Hej då, det var Ingvars teori i stort, sedan har jag min, förlåt Moffas påbyggnad, därav Ingvar&Jag... Det får bli en annan gång för säkerhets skull.
Hur mycket stål tål du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)