Ateljé Jerry Linder
www. MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
The Bikers på Café Bellevue på Torekällberget i Södertälje Stad...
Ett berest sällskap uppsöker ett fint gammalt inneställe från staden Södertälje, ja före 1971 var Södertälje en stad rent juridiskt, numera är det en kommun som från början var tänkt som en mycket stor kommun, en storkommun med Trosa, Vagnhärad och Torsåkers församling, samt Gnesta och Daga kommuner.
Det var därför man lät lantmäteristyrelsen rekognosera ett stort triangelnät som täckte över hela detta område. Ja egentligen ännu större ty anslutningspunkterna låg långt utanför. I söder utanför Askö och i väster i Flens kommun. I norr anslöt man nätet vid Kalkudden i Mariefred och slutligen i öster i en gammal känd punkt på Rönningeåsen där jag var med och byggde vinkelmätningstorn som var 15 meter högt. Det var 1959 på hösten och jag var just fyllda 16 år.
Förlåt att jag blandar in mig själv i allt detta, men det har varit mitt liv se... för att travestera Monica Zetterlund i filmen Söderkåkar... nu till The Bikers...safari in i de djupa skogarna i Sörmland...
som ju råkar vara Flodområde 63, det sjösystem i Sörmland som mynnar ut i Trosa Hamn...
Sackes förslag att gå till Café Bellevue blev allmänt gillat, och man parkerade sina cyklar på parkeringen i backen upp mot Värdshuset, gick in mellan de gamla huset och travade uppför trappan och in i lokalen.
- Damerna först, sa Nicke, och förde sin dam förbi de skinnklädda killarna; nu ska vi se vad man har att bjuda på. Ska vi ha något matigt eller bara kaffe. Du Sigge ska väl ha mjölk som vanligt, du som har en morfar som är född i mjölkaffären i Konsumhuset mitt emot Gulagårn. Alla skrattar...
Det är sant att han brukade säga så, men om sanningen ska fram kunde han säga att han var född i ladugården på Glibotorp där han hängde över farbror Axelsson då denne mjölkade sin favoritko, Bojan, som levererade den fetaste mjölken, den man fick mest betalt för. En gång stod morfar Arne och hans syster Linnea, samma namn som deras mor, och gapade när bonden vek upp en spene och skickade en varm stråle rakt upp i deras ansikten, sådant glömmer man inte.
Nåväl, vi fortsätter beställningen.
- Jag tror jag tar en Cola och en biscui för en gång skull, sa Sigge, är ni nöjda då...och ett glas mjölk för balansens skull.
När alla beställt och satt sig ner kom snacket igång igen.
- Då vi var vid Sturehov skulle du säga något som verkade så hemligt, vad var det för något?
Det var Svempa, han som egentligen stulit den här stunden för familjen, och kanske rent av hade större förståelse för forntiden, om man säger så.
- Det verkade som om det var något som trängde på, menade någon annan.
- Inte då, sa Sigge, men för mig är det något alldeles särskilt.
- Låt höra så sa Melle, sitt inte där och tryck, du kan få ont i skallen.
- Ok då, skyll er själva då...så började Sigge berätta:
En morgon vaknade jag och hade haft en ruskig dröm...han tog upp näsduken och torkade sig i pannan som han plägade göra då han blev rörd eller lite nervös...jag drömde att jag satt under en hög morotsgran och såg mina förfäder en efter en klättra upp mot toppen.
- Det var väl inte så farligt, sa Kirsti, som också ville göra sig hörd.
- Nej inte farligt, men ruskigt om man tänker lite djupare än man vanligen gör i vardagslag. Snart såg jag att det var två strömmar av människor, ja män var det, som klättrade. En ström upp och en ström ner, och ...
- Och vadå, sa Melle, vad väntar du på?
- Jag, hmm, jag kan inte fatta så gamla de var då de kom ner...kom ner är inte rätta ordet, de rasade ner de sista metrarna. När de äntligen kom på fötter igen var de lysande benrangel som vandrade i en cirkel runt mig om utstötte hemska vrål och sedan en efter en sjönk ner under Stora Granen...
- Det var väl inte så farligt sa Nicke och tittade på Kirsti, eller hur, mardrömmar har man lite till mans.
- Ja, jo så är det, sa Sigge, men det var något särskilt med detta skådespel just där, där vi satt och fikade i lugn och ro på Sturehovs slott...bara därför att det kanske var mina, just mina släktingar som dansade och tjöt så som jag aldrig hört förut...det är nämligen så att just där växte min morfars farfar upp. Där kanske han klättrade i Stora Granen när han var liten, där hans föräldrar arbetade i ladugården, där han mockade i ladugården och hon gick under den vita piskan, som Ivar LO Johansson berättat om, som hans föräldrar gjorde för att ge överskott till Greven.
Min morfars fafar var 16 år då han tjänade dräng på ett torp som hette Sillvikstorp och det torpet har uppstått som en av flyglarna till Slottet där vi satt. då kanske ni förstår att jag var lite känslomässigt rörd när vi var där. Det sägs att han gjorde min morfars farmor på smällen första gången de låg med varandra, och sedan kom den ena ungen efter den andra till morfars farmor, som hette Klara, skickade iväg gubben därför att han inte kunde försörja dem. Han fick inget jobb. Det här var i början på seklet och om sanningen skall fram så var det en svår tid, liksom nu, att få en anställning.
Han som var son till Statare hade kanske svårt att hålla käften, och sådana män blev svartlistade, och somliga for till Amerika, likasom Joe Hill, om ni hör talas om honom.
Ja, så kom första världskriget, och i slutet på det, jag tror det var 1917 samlades folk på torgen och ropade efter potatis. I hela Europa var det likadant, endast folk på landsbyggden hade mat åt sina ungar. Tänk på det då vi åker vidare in i de djupa skogarna. Ibland skingrar sig träden och vackra böljande landskap visar sig. Där finns jorden som är vår livsförsäkring...
- Nå, nu får du ge dig, vi hänger inte med, vart ska vi åka nu, det börjar bli lite varmt under pansaret, skulle vara skönt med ett dopp...
- Förlåt, sa Kristi, vart tog han vägen, han som Klara skickade iväg, vet man det, och vad hette han.
- Sigge gav henne en öm blick, äntligen någon som verkligen var intresserad. Jo han hette Linder, som jag sagt förut, men det var ett taget namn och ingen vet varför han tog just det namnet. Ett är då säkert att han dog i Göteborg som elektriker på en båt. Man hade sprutat mot ohyra och så gick han och lade sig där i hytten fastän det inte var vädrat där.
Hans äldsta son fick ett ciggaretteetui efter sin far där det stod sonens namn och datum, men tyvärr för sent, men tanken var god...är du nöjd Kirsti, nu är det bäst att vi hänger med de andra ner till bikarna...mot badet... ska vi säga vid Kamratstugan vid Tveta Kyrka, sjön heter Måsnaren.
http://FridolinPinYin.blogspot.com / Måsnaren...
