MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
 |
| Observatoriet i Stockholm |
Hej Arvid, hej Erik!
Vill bara att ni ska veta...
Vill bara att ni ska veta att en dag kommer en löpeld att nå den gamla Djambé-tillverkande kolonien; Dahomey.
I New Orleans utvecklade creolerna den musik vi kallar jazz, då hette den helt fräckt jass.
Musiken kom från Haiti där koloniägaren lade beslag på den vackraste färgade flickan och gjorde henne med barn; creoler.
Den färjade flickan var en svart slav från Slavkusten, idag heter ett av länderna där Benin, alltså Dahomey, jazzens hemvisst.
Idag har man mobiltelefoner där, men man har också flickor som har aids, och dessa unga mammor har ofta barn som har aids.
Jag håller på att skriva en text som handlar om resan till Dahomey, och den resan börjar på Nådhammar i Vårdinge, på Johannesberg, där en känd kvinna på Torekällberget; Vatt-Anna, föddes på skullen ovanför ladugården där korna stod och idisslade. Det fanns flera barn i trakten, på båda sidor om sjön som jag kallar MilkRiver, ja hela förkastningen där vattnet flyter mot Mölnbo, kallar jag MilkRiverValley. Idag finns där också en folkhögskola som heter Vårdinge By, bara så ni vet, och där finns Långsjöteatern.
Hanna-Vanna föddes samtidigt med Anna, hon var blind vid födseln och hennes pappa, jägaren, gick över sjön och offrade henne till Oden vid SvartPutten, en liten kärn en bit upp i skogen på andra sidan MilkRiver. Hanna-Vanna fick musiken som kompensation. Hon blev räddad av en varghona och en ung örn och kom till Ömanstorp i Hölö socken. Där spelade hon på sin fostermors psalmodikon, som dock inte hade alla toner som Hanna hade i huvudet. Tonerna fick hon från Svartputten som var ett stort membran som kände all värdens musik. En dag blev Hanna arg när hon satt nere vid källan och spelade, ja hon var frustrerad över att hennes enkla instrument inte räckte till. Så hon slog den mot en sten, och genast kom där fram en liten groda som sa:
-Kyss mig!
- Nej jag tror inte på sånt där.
- Jag lovar dig, du kommer inte att ångra dig!
Så kysste Hanna den lilla grodan, och just som hon gjorde det small det till, och någon klappade henne på axeln.
Det var den unge Lantmätaraskultanten som höll på med uppmätningar för laga skifte där intill och som hade hört henne spela;
han hade en fin balalajka med sig som han gav till Hanna-Vanna, och sedan blev det bröllop och det och sånt.
Där har vi en del av musiken; ytterligare en person, men hon har jazzen i blodet, kommer till Södetäljetrakten, och hon kommer från Karibien med sin vän, Johannis, han som skulle gifta sig med Anna, men som måste fly därför att han inte ville gå i kyrkan i Hölö på söndagarna. Han sprang till Tullgarn med länsman efter och lyckades komma ombord på en brigg som var destinerad till Karibien.
Som så många ungdomar, födda i mitten på 1800-talet, kom Anna först till Ytterjärna och sedan till Bergaholm innan hon som gammal käring blev det hjon som vi känner igen som Vatt-Anna, om vilken Berguvarna gjort en teaterföreställning på 80-talet.
STA, teateramatörerna i den gamla Saga-biografen grundades av min gamla sagotant i Folketshus som låg vid Oxbacksskolan; hon hette Majbritt Ahlin och är Lars mamma. Bara så ni vet!
Jag skulle kunna tänka mig att min text som egentligen började vid min sommarstuga som ligger mitt för det torp där Hanna-Vanna föddes på andra sidan sjön, och helt nära Johannesberg, och alls inte långt från Nådhammar där Hildemar Lidholm bodde och införlivade den ena stora gården efter den andra i Vårdinge och bildade aktiebolaget Mejerigårdarna. Och inte nog med det, i Stockholm satartade man upp landets första ångmejeri och hade 250 hästar som körde ut mjölk som man transporterade från gårdarna med tåget som kom 1861 till Mölnbo.
Hildemar och hans bror Wilhelm är grundare till Mjölkcentralen som blev Arla, som blev ArlaFoods; ganska snart exporterade man mjölk till Världens Barn. Och nu vet ni ganska mycket om själva texten, men ni vet inte vad jag vill göra med den.
Vi har olika grupper som är mycket kompetenta när det gäller sång och musik. Jag vet också att vi har ungdomar som är duktiga på att dansa; många från Järna och Gnesta. Vad jag inte vet, det är om det finns folk som kan filma och dokumentera, för det måste vi ha. Allt måste dokumenteras och vi måste spara och skicka runt, för det här ska gå runt, förstår ni. Jag hade tänkt att det skall gå runt Flodområde 63, det vattensystem där Mölnbo, Hölö, Trosa/Vagnhärad och Vårdinge By ligger, samt Gnesta och Laxne. Det är över det området jag är självutnämnd Ambassadör, bara så ni vet...
Skolorna i dessa byar skall tävla mot varandra i Musical, och den som vinner skall ha hjälp av de andra och göra en musical över Flodområde 63. Med den ska de tävla mot Flodområde 61, som är Södertäljes område, dvs. vattnet från Mälaren som rinner ut i slussen. Nu har vi tänt en löpeld som skall gå runt hela Östersjön, ut i världshavet till Dahomey; Vägen till Dahomey...
De gamla utslitna människorna från Vårdinge och Hölö träffas av en slump på Syrans Café, i det gula timrade huset i två våningar mellan Kyrkan och Kanalen, och där berättar de om sina liv för varandra; och om den tid då de ännu var små och naturligtvis inte kan komma ihåg, den tiden redogör Moffa för, så nu vet ni det...eller hur Erik och Arvid...
MVH/Jerry Linder
PS Allt det här finns att läsa i din FICKTEATER om du har en G3... och så har vi Gulla Villan också... DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar