Schamanen...Del 8 Projektören

Ateljé Jerry Linder
Vårdsvängen

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Hölö kommun låg i Södermanlands län när Södertälje tog över 1971.

Någon riktig organsiation för anläggning fanns inte i samhället, det var några gubbar från byggnadsnämnden som skötte det hela. En dag fick jag följa med ordföranden i byggnadsnämnden och titta på några svartbyggen. Det råkade vara grannar till oss som hade våra sommarstugor vid Ulriksdal. Stugorna var svartbyggen och de låg på Vretas mark och på Österbys. Jag fick uppdrag att rita in stugorna på den ekonomiska kartan. Sedan fick var och en stugägare ansöka om bygglov i efterhand, vilket inte mötte några hinder.

Jag minns att ägaren  till stugan som låg närmast vår vik kom till mig och ville ha sitt hus uppmät och så skulle jag göra ritningen till bygglovet. Just den här mannen ordnade så att vi fick en brukarförening för vägen ner till Ulriksdals stugområde. Det var 1972.

Det var ett tag rätt mycket arbete i Hölö samhälle. Bland andra uppgifter jag fick gällde det vattenledning från Vreta till gamla vattenreningsverket. Jag minns att vi mätte över skogen när de första stora snöflingorna kom dansande ner på marken. Vi hade bara ett 50-metersband att mäta med och det är lätt att tappa bort en bandsträcka. Inte för att det hände där, men jag har varit med om det och det är inget jag är stolt över. Invid vägen mitt för Vreta gård fanns en stark källåder, den skulle man koppla in en ny ledning till. Jag vet faktiskt inte hur det blev med det, men däremot vet jag att jag var med då man kopplade ett uttag på en befintlig ledning nere på Enegärdet. Därifrån drog man en lång ledning över skogen till Hölö. Jag återkommer till det.

Reningsverk och vattenverk låg intill varandra. Jag minns att vi avvägde en mycket lång sträcka upp till det stora rappade huset som hade flera våningar. Idag är det villor utefter hela den sträckningen som går till vägen ut mot Lida.

Där fick jag mitt första uppdrag att projektera för vatten och avlopp, samt gatorna inom det området. Det var första och sista gången jag gjorde hela jobbet, från profilavvägning, till massberäkningar och kostnadskalkyl. Det var ett intressant jobb, men ändå, jag var och är egentligen en schaman i själ och hjärta, och det är människor som intresserar mig mest, så därför sökte jag mig till slut till ett område där människor är nummer ett...inom vården. Jag provade på jobbet som skötare på mentalsjukhuset i Strängnäs, Sumby sjukhus, och jag måste berätta om en episod med patienter som hade utetjänst på hösten. Jag blev ledare för ett gäng manliga patienter som skulle kratta löv. Jag delade upp patienterna i olika lag och var själv med och krattade.

De var idoga och vi fick ihop stora högar med löv. När det var rast gick vi till kaffeterian, och när rasten var slut fortsatte vi. Rätt var det var dök det upp en tjänsteman, ja den personen som fördelade arbetsuppgifterna på morgonen, han sa:

- Jag har stått och tittat på er, det är fantastiskt. Har aldrig sett patienterna så arbetsamma, du gör ett mycket bra jobb.

- Tack, sa jag, jag är själv förvånad vilken fin kontakt jag får, och tack vare det går arbetet som smort.

Tyvärr kunde jag inte vara kvar där, det blev för lite pengar kvar till familjen där hemma i Vårdinge.
Därför sökte jag ett arbete på Lövsta ungdomsvårdskola, men där blev jag inte gammal för jag kunde inte tåla att se hur illa ställt det var med vården där. De grabbar som ville sköta sig fick spö av de andra, och de som var med på satyg som de tuffaste hittade på fick reprimander av personalen.

På så sätt gled jag tillbaka till uppgifter som jag kunde, jag blev utsättare för en anläggning i Vagnhärad som BPA stod för. Mitt i vintern var det och lite ruggigt att svara för anvisningar i höjd och sida som den förra utsättaren åstadkommit. Jag kom på att han hade satt ut flera meter fel i en kurva där det var berg. Det var också fel på det höjdnät som han hade använt. Det blev till att göra om allt från början, och här var inte anläggarna lika bussiga som i Järna. Men jag fick rätsida på det hela till slut, tur att jag hade så mycket erfarenhet från Enegärdet och avvägningar åt Lantmäteriet.

En dag åkte jag till Trosa för att köpa ut en putell åt mig till helgen. Där mötte jag en mätningsingenjör från lantmäteriet i Södertälje. Vi hade arbetat ihop och han hade åkt med mig innan han hade skaffat egen bil. Han berättade att Stadsingenjörskontoret i Södertälje sökte en ledare för ett nytt projekt, och man skulle åka med en Land Rover till alla Triangelpunkter i ett nytt system som täckte hela den tilltänkta strokommunen. Det rörde sig om ca 90 punkter, sa han. Sök du!

Jag inhandlade min flaska och så började tankarna snurra. Jag trivdes inte med mitt arbete åt BPA, arbetsledningen var undermålig. Ingenjörn dök upp då och då och var inte nykter. Han hade en ung släkting till verkmästare som var måttligt intresserad och det värsta av allt; han hade tagit ner en hyvelförare från sundsvall som inte kunde använda väghyveln på rätt sätt. Jag har undrat många gånger hur det där området blev egentligen... för min del lämnade jag skutan och sökte mig tillbaka
till Södertälje, min hembygd, men inte till lantmäteriet den här gången, utan till Stadsingenjörskontoret. Men först åkte jag och klippte mig så att jag såg respektabel ut...