Schamanen... Del 11 Samfälligheten

Ateljé Jerry Linder
Styrelseledamoten

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Långsjön är en lång sjö, så där en mil ...

På den västra sidan låg Nådhammar och Hjortsberga, samt Balsberga och Sund, då är vi inne i Lillsjön som ju är en del av Långsjön. På andra sidan låg Hjortsberga och Hjortsberga och Hjortsberga ända till den lilla viken vid Ulriksdal där förlängningen av Nådhammar- och Hjortsbergagränsen går upp mellan Vreta och Hjortsberga. Då är vi framme vid Oxsundet som gav namn till Oxsundsvik där en liten torpstuga låg en bit uppe i backen, på västra sidan.

1917 avsöndrades en massa småbruk från Hjortsberga och då blev strandlinjen delad i ett antal delar som kom att adresseras Hjortsberga egnahem. Det var på västra sidan: Sågartorpet, Irsta och Ängen, och på östra sidan Udden, Gruvstugan, Långsjödal som bestod av tre delar. En liten del ligger uppe på skogen strax nedanför Stegsjön, en inäga. Söderut, backe upp och backe ner ligger Ulriksdal där det fanns en torpstuga och en åkerlapp som nu är en granåker som gallrats en gång. Man satte granplantor där 1962, liksom på Felängen som ligger mitt emellan Ulriksdal och Långsjödal.

1891 undertecknade markägare runt sjön ett kontrakt som gav sökanden Hildemar Lidholm rätt att sänka sjön vid pass en meter. Man kan lätt se att sjön haft en annan strandlinje är nu, särskilt väl vid Urvik. Det var så på den tiden att det var ont om mat till de stora barnkullarna som växte upp då, och därför sänkte man sjöar i Stockholms län för att få mera odlingsbar mark och bete till djuren.
80% av sjöarna sänktes, ja hela Flodområde 63 sänktes vid den här tiden. Landskapet måste ha sett helt annorlunda då. Granplanteringen vid Ulriksdal skulle stå under vatten om man höjde vttenytan igen. Men på många håll i landet har man gjort så för att ge en bra miljö för fågellivet och för att ge vatten som är förorenat av gödningsmedel tillfälle att nära vattenväxter istället.

1883 införlivade Lidholm Hjortsberga till Nådhammar och till slut basade han över de stora gårdarna mot Mölnbo. Mejerigårdarna AB ägde då Kvarnen, Hjortsberga, Balsberga och Långbro, samt Fagernäs som ägs av AntiCimex idag. Mejerigårdarna var med och lade grunden till det som skulle bli Arla. Förste vd var Hildemars måg, Fredrik Benzinger, en duktig mejerist som Hildemar fann i England dit man levererat en tid, annars härstammade han från Tyskland.

Det var järnvägens utbyggnad som gjorde det möjligt att transportera all mjölk till huvudstaden, ja inte bara dit, man exporterade snart till hela världen, till Världens Barn.

Så såg det ut då Knut Agust Andersson och hans fru upplät mark på Ulriksdal på sjöns östra sida, helt nära gränsen mot Hölö socken. Huset som stått där uppe på kanten med utsikt mot sjön i väster och mot ladan och åkern åt öster var för länge sedan borta, bara några få grundstenar finns kvar idag.
Den ena stugan efter den andra har tillkommit och 1972 bildades en vägförening som även innefattade regler för hur man skulle ordna för trivsel inom området.

1986 tillkom ytterligare en förening när området avstyckades så att den som ville äga sin tomt fick köpa, vilket de flesta gjorde. Det betyder att man egentligen har två föreningar, men ett årsmöte och en kassa. Jag vill inte gå in på hur det här fungerar, men hitintills har det gått ganska bra.

En samfällighetsförening har att värna om vissa gemensamma anläggningar. Hos oss på Ulriksdal har vi en gemensam gräsyta som skall klippas flera gånger per sommar. Varje vår gör man upp en klippningslista och så hoppas man att alla följer den. Vi har även tillgång till Ladan, en del av den gamla ekonomibyggnaden som fanns där en gång. Med jämna mellanrum har man förbättrat den och det går nu alldeles utmärkt att hålla årsmötet där inne om vädret inte tillåter oss att sitta ute.
Några gånger på året brukar det vara någon träff där och en sladd är dragen från närmaste hus.

En brygga ingår i samfälligheten, men den börjar bli gammal och dålig nu, de flesta vill byta ut den mot en ny, eventuellt en flytbrygga. Men det är inte så lätt att komma överens om tagen, och de nya inom området kände inte till hur vår gemensamhetsförening fungerar, men nu har vi haft ett möte där vi gjort klart hur slipstenen skall dras. De som redan har en brygga skall naturligtvis inte vara med på den nya, och båtplats vid bryggan skall vara länkad till fastighet. Endast den som har fastighet inom området och alltså är medlem i föreningen skall ha tillgång till båtplats. Bryggplatsen betalar man till föreningen. Skulle någon utomstående vilja köpa båtplats går pengarna till föreningen som skall äga bryggan. Styrelsen fattar beslut i frågan.

När det gäller vägunderhållet fattar styrelsen beslut intill vissa kostnader, det är smidigast så, och detsamma gäller då bryggan och uthyrning av tom båtplats. Varje år lämnar styrelsen en verksamhetsberättelse, och mötet ger styrelsen ansvarsfrihet eller inte, och så väljer medlemmarna en ny styrelse för den nya verksamhetsåret. Ungefär så har det gått till genom åren, men nu har man valt bort ett höstmöte som alltid varit protokollfört. Det är så att vi går ut på vägen två gånger om året. En gång när vi haft årsmöte, och en gång på hösten då vi haft höstmöte.
Jag tror det kommer att visa sig att demokratin inom området kommer att kräva två möten som protokollförs, men jag kan ha fel. Det är en fördel att hålla vissa frågor så öppna som möjligt för att förhindra att det blir oenighet  bland medlemmarna. Det är därför en samfällighet ska ha fasta regler som följer demokratiska normer...