Ateljé Jerry Linder
Utsättaren
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Järna samhälle växte fram som ett stationssamhälle i Överjärna socken. Ytterjärna socken ligger över ett geografiskt område som sträcker sig från Lanaren i norr och gränsar till Tveta socken och täcker saltsjön i öster tills Hölö socken tar vid. Hölö socken går till Långsjön och tangerar Vårdinge socken vid Svartputten, där gränsen går på norra sidan och vidare norrut mot 57:an.
Tågen kom och tågen gick och vägar blev gator med vatten och avlopp. Jag hörde några historier från kommunalarbetarnas gryning. Att Oskar fick bakterier i kroppen då han rensade en avloppsbrunn och aldrig blev bra. Oskar var en av de första kommunalanställda, en annan var Rickard Berglind.
Oskar blev expert på vattenverket där han arbetade i många år. Jag hörde talas om en fest som gubbarna hade där på vattenverket, det kanske var till lucia. Det talades om att ingenjör Bergman var illa omtyckt då han kom som bas över manskapet; det måste ha varit innan verkmästaren kom.
Men efter den festen hördes bara positiva uttalanden om Bergman. Han hade räknat på vägen upp till
Norrtuna med vatten och avlopp, och lovade kommunstyrelsen att hans folk skulle göra jobbet bättre och billigare än någon privat firma. Det var något som gubbarna gillade, och de svek inte sin hövding. Han hade också ett gott handlag med dem i övrigt, gav dem självförtroende som de inte ville svika.
En historia som jag hörde många gånger handlade om " Valter och Jag". Det var så att Rickard Berglind var expert på vattenledningar. Han hade också ett smidigt munläder, vilket store Valter inte hade. Men Valter var dubbelt så tung som Rickard, en riktig bjässe som började köra med häst i skogen när han var tolv år. Innan Kollbergarna kom med första grävmaskinen var det Valter som lastade upp alla stora stenar ur rörgraven. Det sägs att han en solig dag gick förbi gubbarna som höll på att lasta upp en stor sten och gick bet på det. Då kunde Valter inte hålla sig utan gick ner i graven och lyfte upp stenen, och efter det lyftet blev han dubbad till kommunalarbetare.
Det där - Valter och jag - kom sig av att Valter och Rickard trivdes bra att arbeta ihop nere i rörgraven, så intimt att man såg dem som en enhet när de arbetade; Rickard satt på skyffeln och styrde, när Valter grävde.
Jag minns då Valter fyllde 60 år. Då skulle han få en grammofon, och vi skulle åka till Gröna Lund och sjunga in en låt som jag hade gjort. Valter bodde som ungkarl på Sjundaskogen på ett eget hemman. Till jobbet åkte han på moped. Jag fann en känd mellodi och började hitta på en historia som låg nära verkligheten, jag minns att den började så här:
Sextio fyller Valter som bor uppå skogen,
aldrig han lyckats vara nåt fruntimmer trogen...
Så var det något om att han blivit bestulen på
pengar som han gömt på logen.
Rickard såg till att vi kom iväg, och det var min första låt
som hamnat på en platta. Jag vet att jag köpte en själv och
Valter fick sin grammofon med vår egenproducerade skiva.
Undrar om någon finns kvar, min är i alla fall förkommen.
Det var roligt att tillhöra det här gänget. Det var robusta karlar. Det första jobbet jag fick vara med om som inte hade något med polygonnät att göra var när det hänt en olycka i pannrummet på kvarteret Örnen, huset som ligger utefter Storgatan mellan järnvägen och Hagagatan. Rörmockaren som installerat oljepannan hade gått hem för dagen och någon hade beställt olja. Det var inte så bra.
En ingenjör från Orrje & Co skulle ha hantlangare som hjälpte till att leta efter all olja som runnit ut i backen, eftersom rörmockaren inte satt dit bottenpluggen ännu, och att golvet bredvid pannan, där diverse ledningar kom upp, var uppbilat så att grusåsen tittade fram.
Det här var vid den tiden då man släppte mellanölet, och jag minns att den där ingenjören mest satt inne i det varma pannrummet och jäste. Jag och en ny kille som jag inte sett förut, men som jag faktiskt var och hälsade på härom dagen, Roland Segerhjälm, son till Engelbrekt Segerhjälm, började samtidigt med mig att jobba i kommunen. Jag minns också att vi fick besök av en annan nybörjare, det var Sven-Erik Skoglund, vars far hette Verner, en av rörläggarna. Sven-Erik arbetade i rörgraven när vi lade vatten och avlopp på Trollvägen, men sedan kunde man finna honom på vattenverket vid Myrstugan. Sven-Erik tog vid efter Oskar.
Kommunen hade också ett avloppsreningsverk som sköttes av en person som hette Knut Berglund. Han kunde röra sig lite friare än de andra arbetarna. Precis som Oskar kunde han dyka upp på matrasten med något tryckalster om arbetarskydd. Det var här mina kunskaper om fackligt arbete på allvar började.
En dag nere på Enegärdet kom ordföranden i facket fram till mig och frågade om jag ville bli deras studieombud/studieorganisatör. Ordföranden hette Harry Malmström, en person som dansat med de stora. Han var en gång med i Lantarbetarförbundet och satt vid samma bord som Gunnar Sträng vid förhandlingar. Han hade vuxit upp på Håknäs där hans far en gång var statare. Jag skall berätta mera om Harry en annan gång, här var han ordförande i sektion 25 av Kommunalarbetarförbundet.
Jag anordnade många cirklar åt avdelningen där både ålderdomspersonal och matbespisningspersonal var organiserade. Förbundet tryckte ut material till en studiecirkel som hette Medlems rätt, där det fanns anvisningar om hur lönerna beräknades. Anna-Stina Frej på ABF förmedlade studiematerialet. Avtalen var ofta så komplicerade att endast någon enstaka person kunde räkna ut hur många semesterdagar man var berättigad till.
Jag, som även hade tillträde till kontoret, Tekniska kontoret, och ofta kom i kontakt med dem som arbetade på Administrativa kontoret, brukade sitta kvar på Sture Rolins arbetsum och träna på räknemaskinen som han hade då han räknade ut våra löner. Det ingick i en kurs för blivande Väg- och Vattenbyggnadsingenjörer. Genom att få Sture som föreläsare på avtals kursen fick arbetarna också en närmare kontakt med tjänstemännen.
1967 körde vi över på höger sida i hela landet. Knut Berglund hade fått uppdraget att lämna all tänkbar information om hur denna märkliga tilldragelse skulle gå till. Eftersom jag var studieorganisatör i facket fick jag ta den biten också, vilket kändes nog så spännande.
En händelse som inte var så rolig inträffade där den alls inte skulle hända. Den stora cylindern, där vattnet luftades efter det att det grova sorterats bort, var försett med ett kors av grova rör som roterade runt och spred vatten jämt över en stenbädd. Något hade hakat upp sig med vattnet och Knut klättrade upp och skulle åtgärda felet, som förmodligen var ganska enkelt. Men så var olyckan framme, och
när nästa man kom ner till reningsverket fann han Knutte död på sin post. så typiskt, Berglund som ivrat för arbetarskydd, följde inte bestämmelserna, och så var döden där och tog honom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar