Schamanen... Del 7 Humanisten

Ateljé Jerry Linder
Utsättaren/humanisten

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Solvik...kommunalarna hade tillgång till en paviliong vid Ytter Eneby där de brukade ha partaj någon gång då och då. Fru Ahlbom var en riktig matmor, hon brukade ordna med maten och gubben hennes stod för musiken.

Gubben hette Helge och han var inte vilken gubbe som helst, han var sprängarbas i kommunen. Jag brukade stöta ihop med honom i Konsum när jag handlade åt min mamma som blivit så gammal att hon inte orkade längre.

Var gång vi stötte ihop brukade jag säga att vi borde träffas, vi som fortfarande var i livet alltså. Till slut kunde jag inte komma undan och så skickade jag ut en inbjudan till Helge och Roland och Sven-Erik, samt bröderna Kollberg, Rune och Arne. Trädgårdsmästaren i kommunen var också med, han var en gång trädgårdsmästare på Nådhammar. Hans namn har jag tillfälligt glömt, nej nu kommer det, Carlqvist var det nog. Men vad hette han i förnamn...ja du ser, man börjar bli gammal; Erik...

Jag hade ordnat med lite "dricka" men det var bara Helge som tog, de andra körde, som det heter numera. Rune uppvaktade Barbro med blommor, och man kunde se att han hade fått ett slag över pannan. Han hade nämligen råkat ut för en olycka och fått spettet på pannbenet.

Det blev förståss en del roliga historier och Rune levererade en som vi gillade. Den började inne på en tomt i Järna, en katt dök upp på gårdsplanen och retade hunden och fick honom att följa efter i ilfart. Ut på gatan sprang de och katten sprang rakt mot en elstolpe som hunden inte han se innan hans ande for upp i himlen. Uppe i stolpen satt katten, men nedanför låg hunden stendöd.
Ingen rolig historia, men rolig ändå, den lockade till skratt.

Som du ser var vi inte så många vid bordet hemma hos mig den här gången, annat var det 1968 på Solvik. Det var bröderna Kollberg med respektive och Helge och hans fru. Jag hade Margret med och vi hade ungarna med för vi hade inte ordnat barnvakt. Roland, Sven-Erik, Harry Malmström och Knutte Berglund var där, samt Trä-Pär, som var lagbas och Arne Wallenö, ja jag tror att vi var en elva tolv stycken kommunalare samlade till fest på Solvik. Ja och så Rickard förståss och Valter. Sven-Eriks pappa, Werner Skoglund och Rolands pappa, Engelbrekt Segerhjälm var också med i skaran av gamla ladugårdkarlar.

Du skulle ha hört Roland och Engelbrekt sjunga duett när de fått några knappar under västen. Engelbrekt var bra på att sätta ihop roliga vitsar, och ibland blev de lite elaka också.
Han hade gjort en dikt om bonden han jobbade åt i Hölö, och den handlade om att vara snål, ja så snål att han hade svårt att släppa ifrån sig....ja du vet...när han satt på dass.

En av kommunalarna som jag brukade erbjuda sjuts hem efter möten var Henning Gustavsson. Han var den sista åkaren i Järna som körde med häst. Han hade hästen stallad vid gården Logsjön, och när lantmäteriet behövde hjälp att köra fram betong till en del mätpunkter var Henning där med häst och kärra, det var 1965, det år man flygfotograferade Järna. Jag minns att jag fick ett bud på att tillhandahålla vita skärmar som jag sågade till och målade hemma i Norrväsby där jag bodde då.

Det var ytterligare ett antal personer med i det kommunala anläggningsspelet i Järna i slutet på
60-talet då jag var en av dem; det var åkarna. 1965 då jag kom med i svängen började man anlägga gator, vatten och avlopp på Övre Starrbäcken. Jag minns då en äldre åkare som hade två bilar med.
Det var Stenqvist och Kuno Gaevert. Kuno var ganska ung då, en välväxt gosse som snart köpte egen bil och körde många lass från Enegärdet till Örsta där man byggde upp en vall för den nya skjutbanan som jag fått uppdraget att kartera. Jag minns också att Kuno hade en bror, Bill, som också körde där.
Så var det Karl-Ivan som jag inte vet efternamnet på, men däremot var han byggde på Övre Starrbäcken. Ytterligare en åkare kommer jag ihåg, han hette Hellqvist, jag tror han kom från Nykvarn. Det var en åkare som bodde på andra sidan Gnesta, han körde hem ett lass jord åt mig en gång. Stenqvist hade grusgropen vid Kallfors. Där hade han en lastare som jag fick låna när vi körde jord från Kläckeskulla.

Vid den här tiden hade Järna en anställd kommunalingenjör, en verkmästare och en trädgårdsmästare och så jag som var utsättare. Kommunalingenjören hette Nordin, verkmästaren Bengt Eriksson och så var det Erik Karlström och jag.

Nordin och Stenqvist omgicks en del. Stenqvist fru var från Dalarna och Nordins hade också sina rötter där. När dessa familjer gick i pension flyttade båda upp till sina hemtrakter.

Hemtrakter och hemtrakter, Henning Gustavsson hade inte sina hemtrakter så långt bort...
Mitt för Norrväsby i Vårdinge, på andra sidan vägen, ligger Kläckeskulla, den gård som Henning brukade i många år. När jag kom till Norrväsby var Kläckeskulla till salu efter Henning och min svärfar tyckte att vi skulle köpa gården, men det tyckt inte svärmor. Sedan styckades den gården i tre delar. Skogen gick till Staten och jorden till Sundby, medan boningshusen gick till en byggmästare från Hölö, Fritz Demander som kom från Norrvrå Gård...

Som utsättare i Järna fick jag en del mätarbeten i Hölö också. Det var nämligen så att Hölö kommun anlitade Tekniska kontoret i Järna för dylika uppgifter. Man hade ingen egen organisation för detta...och så fick jag lite insyn i den landsändan också...