Schamanen...Del 5 ...Kommunalarbetaren

Ateljé Jerry Linder
Utsättaren

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


Jerrrryyyy!!!

Över hela Enegärdet ljöd mitt namn, och då var det bara att springa; vafan är det nu då?

- Ska det inte vara en nedstigningsbrunn här? Det var Arne Kollberg, grävmaskinisten, som höll koll på allting, som ropade...

- På ritningen finns den i alla fall inte inlagd, ska kolla på tvärsektionen, nej det finns ingen brunn inlagd här. Nu fick du mig inte den här gången heller, men jag skall sätta upp en ritning i kojan så att ni kan hålla koll själva, verkmästaren får säga vad han vill.

Detta skall hädanefter bli min melodi, lär Karl XII ha sagt när han gav sig ut i kriget som karolinernas befälhavare. Jag tänkte likadant där jag arbetade som 22-åring bland vuxna karlar och två bullrande grävmaskiner. De där kämparna var mycket vänliga mot mig, vi var ett fint gäng, och gubbarna hade gemensamhetsaccord, bara Bröderna Kollberg och jag hade våra egna avtal.

Mitt första avvägningsjobb hamnade i Mölnbo, vi skulle dra in vatten och avlopp till en fastighet på Petterslundsvägen. Det såg väldigt konstigt ut, kan jag ha satt flukterna fel. Spillvattenbrunnen, d.v.s. avloppsbrunnen såg ut som en skorsten innan man körde dit grus för vägen; men allt var ok.
Plushöjden hämtade jag från det gamla polygonnätet som var anslutet till en Fix vid bron mitt för Konsum. Dessa punkter kom jag flera år efteråt att konfrontera.

Sedan gick vi över Mölnbo Gård, rakt genom den gamla trädgården med stora fruktträd. Vi gick från 57:an till Kvarnvägen och rakt upp så långt man kunde komma på Dvärgvägen. Från Konsum gick vi sedan in mot Kvarnvägen och från Kvarnvägen in på Trollvägen. Alla fastigheter utom en, som inte var bebygd, fick vatten och avlopp 2 m från huset, anslutningen fick man bekosta själv.

Jag är lite osäker när vi gick förbi Folkets Hus med ledningarna, men ett är jag säker på, det var det år då Rickard Berglind slog vad med gubbarna om att han skulle åka Vasaloppet. Rickard var en riktig kämpe, en långdistansare, hade flera SM-tecken på 10 000 meter och sprang för samma klubb som jag, Södertälje IF. Även jag hade fått ett märke som klubbmästare; stavhopp två år i rad. Men min insats var ingenting mot Rickards. Jag minns en gång då vi båda var på ett träningsläger bortåt Flen. Jag hade fått skjuts dit av en annan Rickard, Rickard Dahl, höjdhopparen. Jag minns hur man traglade med Rickard Berglind, att han skulle ta längre steg; då skulle han förbättra sina tider. Nonsens!

När han arbetat en hel dag i rörgraven tog han på sig träningsskorna och sprang hem till Järna där han bodde på Löwens väg hos sin fru. På helgerna var han och brorsan, som också var en bra löpare, på deras gård som ligger en bit bortåt Hölö, inte långt från motorvägen.

Som jag antytt här ovan skulle jag än en gång göra mätningar i Mölnbo, då som mätningstekniker, men det kommer vi till så småningom, nu skall vi tillbaka till Järna och Enegärdet och då är jag säker på tiden, året är 1967...

Hela gärdet var pepprat med gjutningar med rör som stack upp ca 15 cm. Invid dessa låg det en stakkäpp, endast ett fåtal stakkäppar satt som de skulle i röret. Med ritningen i hand kunde jag lokalisera punkterna och räta upp dem så att man så småningom kunde se att det var kvarter som var markerade.

Inte långt från mig brummade en traktor. Det var en av bröderna Kraft, Per, var det nog som hade arrendet på åkern fastän lantmäteriet  fått uppdraget att sätta ut kvarteren. Vi pratde en stund, Per och jag, och han sa att det var besvärligt att hålla reda på alla punkter. Han berättade också att han en gång var spekulant på Kläckeskulla, det ställe som ligger mitt för Norrväsby där jag själv bodde.

Hans pappa, Yngve Kraft, hade jag träffat en gång på Mikaelgården, det var då Fjällmo och jag gjorde en förrättning där. Det måste ha varit 1959. Yngve var med och stöttade antroposofernas verksamhet. Några år senare sökte jag upp honom och frågade om jag kunde räkna med att dra in elvärme i mitt nya hus. Det skulle gå bra, sa han. Han var då ordförande i elverkföreningen.

Bröderna Kraft har jag träffat i olika sammanhang. Hans Kraft, när vi hantlangade åt mätningingenjör Fjällmo i Björnäs, och Erik Kraft på Stadsingenjörskontoret, eller hade vi blivit Stadsarkitektkontoret, men första gången vi träffades var i Mölnbo, där gamla pensionärshemmet var och där brandbilen var garagerad. En statsanställd utsättare/mätare mötte en kommunal utsättare/mätare.

Nu har vi kommit en bit från Enegärdet, och genast tar vi oss tillbaka till traktorns brummande på hösten och arbetet med anläggning av vatten och avlopp skulle påbörjas i den änden som är närmast Smedjan. Samtidigt byggde vi upp gatorna. Nu började mitt mästarprov, det var många höjder att hålla reda på, och det gick väl ann att slå ner stakkäppar på hösten innan kärlen kom, men sedan var det besvärligt. Men arbetet gick frmåt i sakta mak, och hela vintern malde gubbarna på och hela tiden åt jag min medhavda matsäck hos dem i manskapsvagnen. Det var många roliga episoder man fick höra talas om, och det var en tid i arbetslivet i stort som förmodligen aldrig kommer tillbaka.

1971 gick Järna upp i Södetälje kommun, och all arbetsordning inom anläggningen blev ändrad. Som ett exempel brukar jag nämna:

Om Oscar, den äldste av gubbarna som ansvarade för vattenverket, kom på sin moped för att vara tillsammans med sina gamla arbetskamrater på matrasten, fick se att det fattades ett lock över en betäckning, så såg han till att ha ett nytt med sig då han åkte tillbaka till sitt värv.

Gubbarna satt ofta i det gamla förrådet där det bara fanns träbänkar utefter väggarna.
Det var en helt annan anda som växte fram då Järna blev inlemmat i Södertälje och jag hade varit med länge nog att märka det. De s.k. gubbarna, kommunalarbetarna är borta nu, alla utom Roland som är son till Engelbrekt Segerhjälm som var den första som jag arbetade tillsammans med...