Skog och Ungdom...

Ateljé Jerry Linder
www.MilkRiverUniversity.se 
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539


                                                             Fickteatern

Över hela världen kan man läsa Moffas texter i sin mobil...

                         

                                                      

Här börjar en sagolik historia om en rödhårig och fräknig gosse som föddes på BB i Örebro.

Han blev döpt som alla andra gossar på den tiden och redan vid dopet gick det lite snett kan man säga, ty hans mamma som också var rödhårig och fräknig gjorte något som inte var just gentemot närmaste släktingar - hon lät prästen skriva in ett smeknamn i annalerna, ett namn som hon själv hade hittat på och som senare visade sig vara namnet på Jack Londons hund.

Stående mitt för prästen tvekade hon när hon skulle namnge pojken, och prästen sa med otålig stämma: - Se´n då! när hon sagt de två första namnen, och det var då hon klämde fram: - Jerry!!!
som var det namn som hon gett honom då han låg i hennes mage och splattrade med armar och ben.
På gården där de bodde fanns en liten hund som hette Jerry, och hon tyckte att barnet i magen var en liten hund, och på det viset har den individ som sedan växte upp i stan och på landet burit samma namn som Jack Londons hund.

På somrarna bodde familjen i en gammal torpstuga som byggts någon gång på slutet av 1600-talet.
Där fanns varken el eller vatten, och när det bar till fick man springa nerför backen till ena änden av en gammal lada nere vid åkerkanten. Där nere hade det en gång också funnits ett stall för en oxe som man delade med grannen. Med tiden rev man ladan och byggde en ny bod med dass lite närmare stugan; och när pojken var så där en tretton år byggde han ett litet krypin åt sig där det stått ett uthus över en källare där taket rasat in.

Pojken hade en syster också och hon fick ha lekstugan som sin och på så sätt blev föräldrarna ensamma i stugan med sina kärleksbestyr.

Stugan tillhörde en bondgård som låg vid pass två kilometer bort utefter en kurvig grusväg, och den sträckan cyklade de gärna för att få tillbringa dagarna bland djuren och bondens barn.

Pojken kunde gå timme efter timme och se hur kärvarna bands ihop av skördetröskan som drogs av traktorn. När man slog vallen som skulle hängas till hö använde bonn sina parhästar, Maja och Kajsa.
En dag skulle han få sitta på slottermaskin och sköta spakarna, medan bonden körde traktorn.

När man sedan räfsade ihop klöver och timotej till krakstörarna där det skulle hängas på metalltråd, fick pojken redan i tolv års ålder ta tömmarna och köra släpräfsan. Maja var lite hetsig och gick en aning för fort, och Kajsa var slö, då gick det för sakta. När man körde hem höet på stora vagnen spände han hästarna i par, och då gick det mycket bra. Att åka i hölass är något ett barn bara kan drömma om idag, men pojken hann åka i åtskilliga lass som sedan hivades upp på skullen. Utrymmet ovanför ladugården där korna stod kallas skulle, utrymmet intill där spannmålen förvarades kallas loge; det var där man tröskade. Intill logen fanns spannmålsvinden en brant trappa upp. Där torkades
den tröskade spannmålen. Det var havre och korn som foder till djuren, och vete till bullar i korgen som bondens ogifta syster hade med att mumsa på till hett kaffe och vinbärssaft där man satt intill en härsa i skuggan.

Hemma var det ensamt för mamman när barnen var borta, och pojken hade inte någon annan än sin syrra att leka med. Därför drog han till skogs.

På andra sidan skogen låg sjön, och vid sjön gick en stig som ledde ner till sjökanten där sannoligt en
färja var förtöljd en gång i tiden. Men var någonstans på andra sidan sjön var ankringstället, var det vid Kvedesta eller var det vid Åleström där vägen går vidare mot Tvetaberg. Tre personer har antytt att det fanns en färga i Lanaren en gång i tiden. Hade den förbindelse med den hålväg som Helmer Eriksson talade om, den som gick nära Västergärde, och Edvard Cederlund talade om när vi möttes på biblioteket en dag.

Det är först nu som jag finner intresse i sådana uppgifter, men när jag var en liten skit och gav mig iväg till skogs sökte jag andra skatter. Efter att ha sett Det stora äventyret på bio blev de vilda djuren något att smyga på: grävling, räv och rådjur, men även älgar fanns i skogarna runt omkring. Senare kom en period då jag var indian, det var då vi byggde en hydda och hade en totempåle där vi band fast syrran. Då blev pappa arg. Ner mot vårt metarställe fanns ett stort flyttblock där vi en gång såg en rävhona med sina ungar.

Gick man stigen utefter sjön kom man till Sjöhaga och sedan Glibotorp som alltid var det hägrande målet. Många spännande tilldragelser dök upp på den skogsstigen, och det är där mitt intresse för skogen grundades, och än idag kan jag gå i skogen och njuta av den mångfald som finns där...

Så kom jag då tillbaka till staden efter femton år i Vårdinge som byggare och månskensbonde.
Jag hade en häst med mig i grimman, en nordsvensk vallack som var ett år. Han hette Rudolf
och var det tredje fölet efter Biggan. Hon premierades på Taffsnäs en dag och hade Carmensita med sig. Biggan kom från Löppsjötorp utanför Katrineholm, och hennes mamma hette Svartlis.
På ett par år hade vi sex hästar innan vi sålde bort någon. Vi hade också en schettis som hette Pärla, hon fick två föl hos oss uppe i vinterhagen. Alla hästarna gick ute hela vintern. Det var lite känsligt då, men nu är det helt ok att ha djur som hästar och nötkreatur att gå ute året om.

När Rudolf och jag kom till Brunnsäng visste jag att de kunde gå ute, och det var just det som gjorde att vi kunde starta en förening; Tälje Skog och Ungdom.  Ganska snart kunde vi ha sex hästar ute vid Björkmossen, men först hade jag Rudolf nere hos Carapi i Ragnhildsborg, och efter några månader även tre fjordingar ute på Ragnhilds Holme där det finns rester av en gammal borg.

Sedan började vi göra en hage vid Björkmossen som tillhörde Lilla Ritorp som ägdes av Visnapu, en estländare vars fru kom från Tyskland. Visnapu var en gång i tiden en duktig trädgårdsmästere, men vid den här tiden, 1980, både gammal och sjuk. Jag och Joakim slog gräset på Lilla ritorp men en gammal slottermaskin som jag bytt till mig mot en getost. Jag fann den utanför Järna och han som ägde den visade sig senare vara den man som friade till min mor när hon gick nere vid stugan och suckade. Han hette Hugo och körde traktor när man byggde Eneområdet i Järna. Han lastade den gamla slottermaskinen på min traktorkärra och så körde jag hem den och lät den stå ett tag.

Jag ville gärna prova att använda den och låta hästen dra, som förr i tiden, och därför skaffade jag ett par skacklar. Jag antog att allt var ok, för det såg så ut, och så smackade jag på Biggan och for iväg ett par meter. Sedan trodde jag hästen skulle flyga till månen, det smattrade så in i Bellman, men jag lyckades hålla in henne. Orsaken till oväsendet var att vevstaken av trä var helt genomrutten inunder, men såg frisk ut ovanifrån. När jag gjort en ny vevstake gick det bättre, och ett litet fält har jag i alla fall slagit av med häst. Nu vet jag hur det var för bonden på Glibotorp innan han fick traktor med gummihjul, bara det att han hade parhästarna när han slog vallen. Det där att vevstaken såg bättre ut än den var kan lätt liknas vid vad som hände med vår förening sedan jag blev tvungen att lägga av.

Skog och Ungdom är en förening som bildades för att ungdomar skall lära sig mer om skogen. Min avsikt med föreningen på Bergtorp var att det skulle vara som en skogsgård där, en gård där man odlade och hade olika djur för sin försörjning, men så blev det ju inte då nästa grupp fick förvalta gården. Man gjorde det lätt för sig och nöjde sig med ridverksamhet, vilket inte är dåligt, men jag tycker att Förbundet skulle ha lagt sig i avdelningens verksamhet och sett till att det jag byggt upp skulle förvaltas bättre: Skog och Ungdom betyder något...men som det heter i visan:

Men tiden den var sådan, att inga blommor fanns. Idag har man kanske 20 hästar, och man kan ju lätt förstå att de tarvar stora arealer. Med verksamheten på en skogsgård kan man utnyttja resurserna bättre.

Jag för min del ville lägga vikt vid ledarutbildning och andra kurser, samt en enhet för teater och skoj. Därför började jag filma och fotografera. Snart är min film om Tälje Skog och Ungdom klar att visas. Den handlar om pionjärtiden, och det kan vara bra med en sådan dokumentär för dem som skulle vilja starta upp en egen avdelning någon annan stans.

Med den verksamheten som nu skall bedrivas på Bergtorp med bidrag från EU, kommer många elever (600 under ett år) att kunna föra idéerna vidare till andra kommundelar.

Min önskan är att verksamheten skall få en mera 4H-karaktär med flera aktiviteter i skog och mark.

Mitt MilkRiverValley skulle kunna vara en utmärkt tummelplats för ungdomar från kommunens skolbarn. Varför inte starta upp en särskild avdelning för skogen, en enhet som i början får stöd av avdelningen på Bergtorp...

Tillbaka till föreningens tillblivelse:

På Lilla Ritorp hade vi åtta härsor med elva störar, och Visnapu var högst förvånad att det fanns någon i stan som kunde det där hantverket. Hans fru bad mig vid tillfälle att komma och hälsa på honom någon gång, han var nämligen mycket ensam.

Jag gjorde så, och det var mycket trevligt att sitta och lyssna på hans berättelser. Han hade bland annat tagit emot ett pris ur kungens hand, han var nämligen mycket duktig på att odla cyklamen.
Visnapu sålde sedan Lilla Ritorp till kommunen och köpte en villa på Enegärdet.

En annan familj som flydde från Estland skulle etablera sig strax utanför Södertälje. Jag blev varse deras historia ur en bok som skrivits av en känd pianist, en kvinna som var gift med Ingvar Bergman en tid och har ett barn med honom. Hon nämnde i sin bok att Visnapu hjälpte hennes pappa att starta upp ett trädgårdsmästeri, hennes namn var Käbi Larwetei.

 Många flickor kom nu och ville rida och några fick ansvar för en häst var vilket gav dem motivation att hjälpa till med det arbete som behövdes för att ro det hela iland. Där var också några pojkar som var mycket duktiga. Jag anordnade studiecirklar på Studiefrämjandet som i början stöttade oss mycket bra, sämre några år senare.

Skog och ungdom kommer från 4H (1962) och Studiefrämjandet kommer ur Skog och Ungdom.
Vår förening är en avdelning av Distriktet som är en del av Förbundet. Vi fick bidrag för varje aktivitet som vi kunde redovisa, och pengar kom då från kommunen, länet och staten, från tre håll alltså. 1992 hade vi många aktiviteter och jag fick åka till Folkets Hus i Stockholm och mottaga en liten silveryxa och 300 kronor ur Jordbruksministerns hand. Hela skogssverige satt i den stora salen.
Sedan blev jag interjuad av några jourrnalister och slutligen, innan jag åkte hem, blev jag intevjuad i en lokalradio som kunde höras här hemma.

Vi hade nu kommit till Bergtorp och installerat oss där. Där fanns redan en spillta och en liten box.
Den första hästen som stallades in där var en av fjordingarna (Läppe) som jag hyrde, men efter en sommar tillbaka på Taffsnäs köpte jag honom av Klangestam på Taffsnäs. Det var på vintern, strax före jul, och vi gick med honom hela vägen till Norra Väsby där jag bott i 15 år och byggt hus och ett getstall. Efter helgen gick vi sedan hela vägen ( 4 mil) med Läppe till Bergtorp, och så blev han vår första häst där. Rudolf var den första hästen i föreningen. En häst som var allas kärlek var islandshästen Bläsa, och så var det gottlandsrusset Assar förståss.

Ett tag hade jag också hästar på Talby Västergård där jag hyrde ladugård och stall, men det var bara en mellanperiod och egentligen var inte föreningen inblandad där. Det blev Bergtorp som kom att bli föreningens hemvisst, och efter en dramatisk period då kommunen hade köpt fastigheten och tänkte hyra ut den till en privatperson, fick vi kontraktet till slut. Klockan tio en kväll när fastighetsnämnden skulle fatta beslut nästföljande dag, ringde jag och pratade med fastighetsintendenten Jonasson och uppmanade honom att tänka på att vi var redan etablerade där och att vi var en registrerad ideell avdelning av Förbundet Skog och Ungdom. Det var nog en avgörande episod, hade vi fått lov att flytta på oss hade jag säkert lagt av, och då hade allting fallit platt.

Nu kunde vi utvidga hagarna, och det må jag säga att vissa unga tjejer kan vara nog så målmedvetna och duktiga. En av dem som var med i styrelsen har idag en egen hästgård i Vårdinge inte långt från Nådhammar. En annan är ekonomichef i Gnesta och bor utanför samhället och har hästar, ja det fanns fler.

Redan från början hade jag kontakt med Brunnsängsskolan och genom ungdomsgården hade vi sommarläger och tillgång till Örnstugan som nu är riven. Det var då vi hade första övernattningen i höet på Bergtorp.

En sommar slog vi gräset och härsade, och när det hade torkat körde vi in det. Det var Elinors mamma och pappa som stod för maskinerna.

Under hela tiden jag var aktiv inom förening hade jag en Fergusontraktor, en Grolle som grabbarna älskade att köra. En gång hade vi en traktorkurs och jag minns särskilt en kväll då vi körde nere vid Ragnhildsborg. Viktoria skulle backa med kärra men det knöt sig för henne och då sa jag:
Nu åker vi hem! Men det ville inte Vicka, hon ville så gärna prova en gång till, så då fick hon det;
och genast gick det som förut, och då åkte vi.

Pionjärtiden är den bästa tiden, man behöver inte ta så många hänsyn. Idag är det värre.

Talade med Thomas på Tajen härom dagen och han berättade att han varje vecka tar en grupp ungdomar med till Bergtorp, och det är ju kul att höra. Han sa också att man tänkte bilda en särskild klubb från Tajen (ungdomsgården i Brunnsäng). Det skulle vara lätt att genomföra om man fick bidrag, men se där sprang man på pumpen. Hälsovårdsförvaltningen kräver att man måste ha vattenklosett och ett bra kök där för att få tillstånd att uppföra det man tänkt sig.

Hur skulle Tälje Skog och Ungdoms tillblivelse ha genomförts från mina enkla verktyg, om myndigheterna skulle ha lagt sig i vår verksamhet, den som jag fick åka till Folkets Hus i huvudstaden och bli hyllad för. Folk har gått på dass i alla tider, och gör det än ute i sportsugeområdena, varför skulle inte det duga; torrdasset fungerar bra på Bergtorp som det är.

Har länge tänkt på en teater med namnet FriaDassTeatern...

En flicka som halkar snett i tillvaron kostar samhället miljoner kronor i pengar, förutom allt lidande, därför får vi inte låta en instans ensidigt se på en blivande verksamhet som gagnar alla.
Sunt förnuft är detsamma som bondförstånd. Passar bra i detta fall... En gammal bonde hade ett helt universum att styra: djur, åkerbruk, trädgård. På söndagen gick han med familjen till kyrkan. Kanske var han med i kyrkokören. Dessutom lade han ut nät sent på kvällen efter mjölkningen och tog upp dem tidigt i ottan. Det kan också hända att han representerade sitt politiska parti...

I skogen är sorgen kort, säger Arne Suckstorf i filmen: - Det stora äventyret - när en rävunge vaknar och börjar leka igen, efter det att bonden sprängt rävlyan i luften och dödat honan och alla hans bröder och systrar... I skogen finns bara mer att finna ju bättre dina kunkaper är om djuren och naturen.

MilkRiverUniversity erbjuder barn och ungdom en massa aktiviteter, och allt skall dokumenteras och visas upp för alla dem som ännu inte fått upp vittringen av räven där han gått över stigen...

Stigen ligger väl fördåld i MilkRiverValley, men med rätt kod: www.akterKastellet.jerrylinder.se letar du dig snart in till den heliga gralen: Arlas källa...