Med buss längst vägen till Wåhlinge Marknad...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539 

Torekällskolan som den såg ut då jag gick i första och andra klass.
På andra sidan gatan hade Olle Ström sin butik en halvtrappa ner.
Idag heter huset ABF-Huset; där finns lokaler för flera idéella föreningar
med anslutning till arbetarna.

Vi samlades vid min gamla skola där jag gick i första och andra.

Idag heter Torekällskolan ABF-Huset och där har PRO-Akademin sitt tillhåll.
Den här gången bjuder man hembygdsintresserade människor på en unik resa; inte alltför långt bort, men ändå, åt ett håll dit man sällan brukar åka; och åker man åt det håller blir man knappast varse att det är ett samhälle av stor dignitet som man passerar mellan Järna och Gnesta; Mölnbo...

På annonsen stod det att det skulle bli tre resor: Den första 18 augusti, den andra den 1 september och den tredje nu i går, den 15 september. Första resan med bilar, men andra resan gick med buss från ABF-Huset. Igår var vi nog så många som fördelade oss på ett antal bilar.

Berit är med i PRO-Akademin.
Här tar hon emot på trappen till Gamla Skolan i Vårdinge.
Gunilla, en av de aktiva i Hembygdsföreningen, kommer bakom knuten
tillsammans med två damer från Södertälje.

 

Värd för dessa tre resor var Hembygdsföreningen i Vårdinge med trogna medlemmar som servade oss på olika sätt. I går fick vi se bilder från Vårdinge; det var ordförnaden Hans Göthlin som bjöd oss att önska vad vi ville se för några, och så berättade han ur sitt stora minne från bygden. Hans är född och uppväxt i Mölnbo, har gått i skolan i Mölnbo och vet mer än de flesta om Vårdinges historia.

Hans Göthlin greppar mikrofonen, det är han inte allt för van vid.
Föreningen har skaffat sig den bästa utrustning för att sprida de
kunskaper som ligger samlade i arkivet; och det är inte lite det.
Den tekniska utvecklingen har äntligen nått den punkt att det
är möjligt att bjuda in grupper och presentera den socken som
för länge sedan bar fröet till Arla, som kom att exportera mjölk
till Världens Barn. Själva källan sprang fram på Nådhammar
anno 1858 under Hildemar Lidholms ledning.

Faktiskt bor Hans i det hus där Södertäljepojken Olle Ström var född. Olles far var slaktare, men både far och mor dog samtidigt i Spanska sjukan när han var 3 år; 1918, och finns jordfästa på Vårdinge kyrkogård.
En gång då vi var ute och spatserade vid Maren stötte vi på Olle, och på stående fot berättade han sin historia som jag gick direkt hem och nedtecknade. Han berättade att han fick flytta till sin mormor och att han kallade henne mamma. Ni kommer väl ihåg sportbutiken som låg en halvtrappa ner mitt för skolan på Torekällgatan. Sedan flyttade han ner och hamnade en halvtrappa upp på samma sida som skolan, några butiker längre ner. Olle ivrade för sportfisket i kommunen; och orsaken var att han växte upp bland yrkesfiskarna som lade till sina fiskebåtar nere vid kajen. Och nu bor alltså Hans i det huset där en av kommunens idogaste småföretagare tog sina första andetag.

Första resan ställde kosan till den gamla skolan i Mölnbo. Vårdinge är en långsträckt socken som börjar vid Vårdinge By i söder, en folkhögskola som idag drivs av antroposoferna, dock inte med deras ideologi.

Så här såg Nådhammars huvudbyggnad ut, ett slottsliknande hus
med många krussiduller. Tyvärr brann huset ner och det hus som
idag står på samma plats har en gedigen utsikt över Långsjön, men
har en enklare framtoning. Ett anex till det första huset flyttades
på isen rakt över sjön; där ligger Hållsnäs på Hölösidan.

Längre norrut ligger Nådhammar, som idag ägs av Jens Spendrup, och före honom av Waldenströms, som har några fastigheter där fortfarande. För inte alltför många år sedan hade man en fin kobesättning, men idag satsar man på hästar, och därför har man rivit taket i ladugården och golvet på skullen och fått en stor ridmanege med högt i tak. På östra gaveln finns en lång läktare och över den en mindre VIP-läktare. Jag kan tänka mig att det skulle kunna presenteras allahanda evenemang där en vacker dag; utöver ridsport...

På västra sidan om Långsjön finns den bördiga jorden ända upp i norr, och här har funnits sju säterier som idag är stora gårdar med jordbruk, men utan mjölkproduktion. När tiden var mogen, alltså 1858, kom två bröder till Nådhammar som var kunniga i mjölkproduktion. 1883 köpte man Hjortsberga och hade Balsberga och Fagernäs, samt Långbro Gård i ett företag som samarbetade med ett företag i huvudstaden; man kunde sända mjölken på järnvägenen som kom 1861. Företaget i Vårdinge hette Mejerigårdarna AB, och det som växte fram i Stockholm på Dalagatan och Torsgatan intill Norra Bantorget, minns vi som Mjölkcentralen.

Jag tog lillbåten över sjön vid gränsen mellan Nådhammar och
Hjortsberga och gick över skogen för att gå till stationen på västra sidan
om Långsjön. Invid stigen hittade jag många kantareller och stoppade dem i
den plastkasse som jag brukar ha med mig för detta ändamål.
Så kom jag ner mitt för Hjortsberga och vandrade över stubben och kom upp mitt för
Corp de Logi.
Jag fick en snilleblixt och tänkte att detta var ett bra läge att knacka på hos
Godsägare Olofsson, en tanke jag länge ruvat på.
Tyvärr var det ingen som öppnade och därför
gick jag ner mot arrendatorbostaden där sonen bodde.

Just då kom skoltaxin dit med en massa ungar som stojade när de gick in i huset;
Tydligen var de ensamma i huset vid det tillfället.
Lite lekfull som jag är ibland gick jag efter barnen och frågade om det var någon som vågade sloss med mig,
och av den sorten fanns det flera stycken. När jag fått ut dem utanför huset ställe jag upp dem på en linje,
och så började jag predika.

Tänk er, sa jag, om vi skulle bilda en förening och ta kontakt med andra föreningar i fjärran land; nu när vi har
datorer och mobiltelefoner. Det här var några år sedan. Det var före G3-mobilen, den jag kallar Fickteatern.
Det här var ju inte klokt, de här ungarna, lantisarna svarade direkt på mitt påfund, och när vi stod där och språkade
kom en bil hem till stora huset. Jag tackade barnen för visad uppmärksamhet och vandrade bort till köksdörren och
knackade på.

- Ursäkta, sa jag och räckte fram påsen med kantarellerna, kan jag få komma nå´n dag och ställa några frågor om
Hjortsberga Säteri. - Varför inte göra det nu, sa Olofsson, vi skall just dricka kaffe, om du extemerar.

Så kan en dag i en pensionerad kartläggares liv gestalta sig; vad vi pratade om skall redovisas en annan gång.
Vill bara berätta att jag tyvärr måste avbryta vårt givande möte för att hinna småspringa till tåget...
 Idag är Olofsson död och begraven, och huset där vi satt har brunnit ner. 

Mjölkcentralen köpte upp många andra mindre mejerier och ett av dem som införlivades 1960 var NEN:s, alltså Nils Erhard Nilsson som för övrigt köpte Nibble Gård i Ytterjärna där Antroposoferna har sina skolor och sitt kulturhus. Snart blev man Arla och nu ArlaFoods sedan man gått ihop med ett danskt företag MD Foods, och därmed flyttade man huvudkontoret till Köpenhamn.

Den här byggnaden är en skola, det syns på de stora fönsterna.
Hit fick Mölnboungarna ta sig innan det byggdes någon skola i
Mölnbo. På andra sidan vägen ligger Vårdinge Kyrka.
Idag är vägen avstängd, men en bit ner i backen låg Ålderdomshemmet,
och nedanför det ligger det hus där Harry Martinsson bodde på slutet.
Utsikten ut över sjön Sillen, från den plats där kortet togs, är sagolik...

Gamla skolan var inte den först i Vårdinge. Eftersom Mölnbo inte var centrum i socknen förrän järnvägen kom och Mölnbo blev ett stationsamhälle, låg den äldsta skolan invid Vårdinge kyrka. Idag är det ett antroposofiskt dagis där. Men bygdens man, Per Sahlström, en kommunalman och tillika reksdagsman som också var riksbanksfullmäktige, som började sin bana som rättare på Långbro och som sedan fick tillfälle att köpa Balsberga, skänkte virke till skolan. Men när inget hände såg han till att skolan blev byggd. Det sägs att han var den riksdagsman som avlade flest motioner om den allmänna folkskolan som lagstadgades 1842.
Ett porträtt av Per Sahlström finns på väggen ut mot 57:an i den stora skolsalen. En skola fanns ochså vid Skarlunda och en vid Sjunda Gård.

Andra resan som började med buss och regnigt väder startade alltså i Södertälje och passerade Järna där PRO Järna/Vårdinge har många körer som tränar i Futurum och spelar upp på olika ställen. Ålderdomshemmet Ljungbacken är ett sådant ställe och ibland spelar vi i Kyrkan och Församlinghemmet. Den här dagen passerade vi bara Järna och fortsatte mot Gamla skolan där vi fångade upp Hans Göthlin som var vår siceron på resan runt socknen, från gård till gård. Det var skönt att sitta tryggt inne i bussen medan Hans berättade.

När vi kom längst upp i norr, förbi Åle Gård och kom till Yngsviken måste vi tyvärr vända; annars hade vi kunnat åkt en bit till på Sjundavägen och tagit av mot Molstaberg, men bron över järnvägen vid Skillöt är inte dimentionerad för ett så tungt fordon.

Sålunda började hans den sista guidningen på bildskärmen med att visa bilder från Molstaberg och sedan gick han över till Malmorbrottet där många arbetare från den farliga arbetsplatsen ställde upp sig på rad. Damen som hade ett fotografi av sin mans morfar, Vinlöten, frågade om han lagt in den bilden ännu i det rika bildarkiv som hembygdsfolket gestaltat de senaste åren. Någonstans fanns den men han fick inte tag på den på stört, tyvärr.


Här sitter Vinlöten. Det sägs att han och Per Grunden och GnestaKalle brukade träffas och musicera.
Vinlöten är morfar till min granne i Brunnsäng och dennes brors fru var det som hade med sig tavlan.
Annars var Vinlöten ett ställe som låg mitt för vägen in till Vårdinge Kyrka. Idag finns bara en husruin.

 

Sedan fick vi kaffe och tilltugg, rulltårta bland annat; jag tog två men jag tror inte att någon såg det, men jag gillar rulltårta, fast drömtårta bäst. Till slut ställde Cittragruppen, PRO-Citt, upp sina instrumentställ och lade cittrorna därpå och framför dem ställde de notställena och började spela sina hjärtskärande låtar. Vilken glöd...kommer denna musikform att överleva alla dem som nu traktera cittrorna? Vi hoppas det, Gerd och jag. Gerd är boss för PRO-DUR där jag är med och sjunger.

Av åtta spelemän i cittragruppen är hela fem stycken med i den
kör som jag gick med i för två år sedan. Här sitter Leif närmast kameran,
och längst bort sitter gamla skolläraren Björn Eriksson, en man från
norr som kom till Vårdinge 1955 och startade en mängd ABF-kurser
tillsammans med sin hustru, som för närvarande hålls i köksregionen
och kokar kaffe och bakar rulltårta åt oss. Hon heter Elvy och är en
aktiv del av många föreningar i Vårdinge idag. Björn brukar berätta
 om min  gamla svärfar, Harry Carlson i Norrväsby, som var med i
en av de första cirklarna.
- Han föreslog att vi skulle ha en kurs i grisuppfödning, sa Björn.

Harry var, och hade tidigt bestämt att han skulle bli ett orginal,
vilket han också blev.
När Harry begravdes på Vårdinges kyrkogård hade jag filmkameran med mig.
När alla åkt till Gamla skolan i Mölnbo för att dricka kyrkkaffe, blev jag varse
att det nu bara var Harry och jag kvar på kyrkogården, och jag riktade kameran ner
mot den vidbrättade hatten som låg på kistan. Det var högtidligt...

Fastän jag vet mycket om Vårdinge var det en hel del nytt jag fick lära mig, och framför allt gläder det mig att man kommit så bra igång med den elektroniska utrustningen. Bakom kulisserna vet jag att Hans bror, Göran, finns samt George och Fotokalles Gunnar inte minst. Där finns säkert många fler och tredje resans värdinnor var Elvy och Lea. Från Akademin har vi KG och Berit...

I köket finns service att användas vid uthyrning av lokalen.
Björn och Elvy svrar för uthyrningen.

Nog finns det fler, men inga som jag känner, nja skulle vara mina barns mor (Harrys uttryck) som har sin mor hänger på väggen till höger då man kommer in, Elsa Karlsson, som föddes i Mölnbo, på Fribo, och som kom att leva sina dagar tillsammans med Harry i Norrväsby, dit jag kom från Gulagårn när jag var 22 år, och fick två jäntor som tillsammans fick fem "rumpnissar", vilka fick sin morfar att börja skriva om Vårdinge.

Sök gärna upp: http://WahlingeMarket.blogspot.com , där kan du läsa om mjölkens väg till
Världens Barn... En mera lättläst upplaga finner du på: http://MoffaFridolinsSagolikaStory.blogspot.com  juni/Moffa&Co från början...

MVH/Jerry Linder