MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Vad var det jag ville säga...
Alltsedan jag var ung och flanerade i huvudstaden har jag haft en önskan att få visa upp några
konstverk som jag gjort.
Så hamnade jag av en viss anledning på Café Åsgatan 2 och där råkade jag ut för en snilleblixt;
jag skulle kunna utställa där, och så fick jag två veckor från den 8 juli och framåt. Jag hade god tid på mig och ingenting hände, men så blev det förståss bråttom på slutet; vad skulle jag välja och hur skulle jag arrangera det hela. Det blev hektiskt men samtidigt roligt; jag som väntat så länge...
Första dagen var det vernissage naturligtvis, och en påse med godis fick ligga kvar i bilen under natten. - ska du inte ta in de där, de kanske smälter; det var mest choklad. Asch, det är ingen fara sa jag och lät påsen ligga i baksätet. Men det var rätt varmt i somras de där dagarna och nästa morgon när jag skulle hälla upp godiset i en skål hade det blivit en enda stor härdsmälta, varför jag fick lov att åka och köpa en ny påse som jag hällde på den klump som låg i botten. Vilken kreasion!!!
Så bar det iväg från bostaden i Brunnsäng till Järna och bilen körde jag in på baksidan där det finns en dörr in till cafét.
Men vilken överraskning, där fanns redan en utställning; hade jag misstagit mig på tiden...
Ingen fara sade flickan som öppnade för dagen, det här tar jag ner på en liten stund; du kan bära in dina grejor, och så gjorde jag det. Tavlor och min gamla dator och så bragspel två stycken och en gitarr och en el-bas, samt en massa dokument om alla ting som jag burit in; en liten byst hade jag också tagit med, han skulle symbolisera ett särskilt dokument som jag skrivit med hjärteblod.
- Nu så, nu är det klart, var så god arenan är din! ropade tösen glatt.
Nu kom min dotter och hjälpte till som smakråd. Vi hade en timme på oss tills cafét skulle öppna.
Jag ställde upp stativet till min DVD-kamer och tog några sekvenser. Allt måste göras noga för det här blir nog bara en gång i mitt liv. Några stillbilder blev det också allt som mina prylar kom i ordning och nu skall ni få se hur det blev:
Något växer fram ur så gott som ingenting, nåväl en idé brukar ligga bakom det hela; men så var det inte denna gång. Jag höll på med mitt husbygge, som för övrigt också bara blev till. Den här gången hade jag av en slump en bit furuplyvood över när jag klätt en vinkelsoffa i TV-rummet med den sortens plywood. Jag tog min gasolbrännare och svepte över skivan ett tag och fann att det mönster som redan fanns blev förstärkt. Undras vad det skall bli för mönster, tänkte jag, och började slipa lite på vissa ställen. Plötsligt kom hon bara fram och jag tog en tuschpenna och förstärkte konturen lite.
Kanske man skulle ge tavlan lite färg, och så tog jag röd vattenfärg och målade runt om min figur, och så lackade jag den. Den kom fram ur det fördolda, och därför har jag satt den först i utställningen; den har inget namn. Den får symbolisera en skapande kraft som finns och ändå inte finns...
Bilden på väggen är en sammansättning av den logaritmiska spiralen, samtidigt är den digital. Den visar på ett förhållande mellan Brunnsäng där jag bor och Vårdinge/Mölnbo där jag lägger ner min själ. På vägen finns mycket mer, där har vuxit fram en pilgrimsfärd som ansluter i Nådhammar, Arlas källa och vänder åter på MoffaFridolinsMellanMjölkSafari. Att Nådhammar har ett förflutet som en av Mejerigårdarna i slutet på 1800-talet är sant, allt annat är bara sådant som växer fram ur min vilda fantasi. På det runda bordet finns en pärm som innehåller bilder och text. Den som tar sig tid och sätter sig ner och läser kan få veta mycket om vad som rör sig i den hjärnan; men få personer som kommer till cafét har den tiden.
Är det någon som kommer ihåg den här datorn, en ABC80, svensk tillverkning från Motala. Den lancerades naturligtvis 1980 och jag var en av dem som köpte en sådan, den som är i bild. Det bildades en klubb också och möter man en person som var med blir han nästan lyrisk. Jag för min del köpte sedan en ATARI, och det var egentligen på den som jag började skriva. Sedan kom PC:n, och så småningom kunde man gå ut på nätet och kommunicera med andra och framför allt surfa. Nu ser datorn ut som på bilden i ramen ovan. Ja det är ingen bild, det är min gamla G3-mobil som jag satt fast där.
Allt som jag lagt ut på mina tre hemsidor kan man se där, därför kallar jag den för en FICKTEATER.
Den här nischen innehåller mycket av det jag sysslar med i mina tankar; MUSICALEN.
Jag har fått vara med om något fantastiskt, hur vi arbetarungar på Gulagårn i Södertälje konverterade från friidrott på gården till musik på ungdomsgården som hette Dalgården. På mycket kort tid försåg vi oss med varsin gitarr. Från en musicerande familj blev vi tre Skiffleband, två i vår ålder och ett några år yngre; på samma gård! Vi övade på ungdomsgården, det här var på den tiden då
Elvis Presley och Tommy Steel tävlade om tonåringarnas gunst. Robban Broberg bildade ett skiffleband och så spred sig flugan. Det var enkelt att lära sig 9 accord i tre durer: G, D och A;
Living Doll spelade vi i A dur. En kväll spelade vi på Nalen och Burken Björklund var där.
Men den nedre raden innehåller mycket mer:
Just nu sjunger jag i en kör som heter PRO-C-DUR. Där spelar tre gamla rävar som var med på den tiden då Bror-Lennart skapade sina Järnarevyer; det var länge sedan. Det är Axel på dragspel och Gunvor, också dragspel, och John på el-gitarr och Leif på el-bas.
Här finns också musik från Vårdinge. Från Sågartorpet strömmar musiken över hela nejden. Förr var det Kurt och Gustav Andersson, Kurt på dragspel och brodern slagverk. I nästa generation har vi tre systrar som kallar sig Näckrosorna, och deras söner tar vid där mammorna slutar (förmodligen);
musiken finns överallt, bara att ta ner den och organisera.
På andra hyllan nerifrån har vi från vänster en gammal Kubb, en hatt som jag fyllde med visitkort där mina hemsidor och adresser finns. Många visitkort har jag delat ut det sista året. Det är ett bra sätt att presentera sina idéer. Jag har naturligtvis en idé om visitkorten också. När mina barn var små och vi gick längs Västerlånggatan var det nästan jämt några människor som spelade eller uppträdde på något sätt. Nu har jag tänkt att jag skall gå gatan fram med ett plakat på både fram- och baksidan.
Där skulle det stå:
BYTA VISITKORT MED MOFFAFRIDOLIN... 5kr...
Har du inget att byta med...10 kr...
Pengarna går oavkortat till Flickorna i Dahomey...
och då undrar du förståss: - Var ligger Dahomey?
Dahomey ligger på Slavkusten, Afrikas västkust. Sedan 1992 heter landet Benin. Dahomey
är jazzens hemvisst och idag är det många fattiga familjer som säljer sina flickor till rika släktingar.
Flickorna utnyttjas sexuellt och får AIDS och föder barn som har aids; det är värre än att vara född rödhårig och fräknig.
Vi går vidare utmed hyllan åt höger och där står den skapelse som jag tidigare talade om. Efter 14 dagar fanns det faktiskt några karameller kvar.
De dokument som ligger placerade på hyllan innehåller all den text som finns på detta utkast, men vem vill sitta inne och läsa då det är vackert väder och härliga miljöer ute i trädgården, vid två tillfällen satt vi där själva. Café Åsgatan 2 är ett spännande ställe där ungdomar med öppet sinnelag möts och talar om livet.
På tredje och högsta hyllan står till vänster en fågelholk. Den behöver en särskild förklaring.
En dag när jag gick på gågatan i Södertälje fick jag en idé, det dök upp ett namn som jag själv inte var säker på; KalleBlomqvistare...två unga polistjejer kom emot mig och genast dök jag på den ena och frågade om hon kände till begreppet KalleBlomqvistare.
Då sa hon direkt: - Är det inte du som är Jerry Linder?
- Kan jag inte neka till, sa jag.
Vet du om att man uppförde ett litet skådespel på hästryggen då din förening,
Tälje Skog och Ungdom, fyllde 30 år...varför var du inte där?
- Jag trodde ingen skulle känna igen mig, det var ju rätt länge sedan jag var aktiv.
- Men det är ju din förtjänst att det blev en ridskola på Bergtorp, det var jag som skrev manus och det var jag som spelade dig.
Jag talade sedan inget mer om KalleBlomqvistare, men det klart att en polis måste känna till Mästerdetektiven Blomqvist av Astrid Lindgren, en ung ambitiös person som inte ger upp så lätt.
Varför berättar jag det här? Jo längst till vänster på överta hyllan står en fågelholk. Jag fick den idén att en grandfather skulle kunna sätta upp en fågelholk tillsammans med sitt barnbarn, och att den holken ska koordinatbestämmas med GPS och sedan läggas ut på en särskild karta så att man kan se alla fågelholkarna växa fram på densamma. Som mätningstekniker har jag viss insikt om hur ett sådant atbete går till, därför tror jag att det kan vara en lämplig sysselsättning för en datatokig unge och hans vuxna medhjälpare som behöver motion.
 |
| Livsspiralen |
Allt detta kan du läsa i en av dokumenten som ligger på hyllan. Där finns också ett dokument som beskriver en rörelse som leder fram till musik och teater, vi kan kalla projektet för en musical, en pilgrimsfärd som når ända till Dahomey, och det är därför den stora tavlan står bakom ett ansikte som lär vara Jesus. Bilden symboliserar en enhet, delad i två halvor, och i vardera finns en logaritmisk spiral. Den ena går åt vänster och den andra åt höger.
Man kan tänka sig att någon vandrar utefter den väg som hela tiden böjer av mot sin livsdröm (origa), men som aldrig når dit. I hela sitt liv söker hen (ingen felstavning) efter något, och gör till slut en story av alltsammans.
Allt finns till slut samlat i mittpunkten och med små berättelser strömmar hens liv ut i digital form med allt större styrka, ut till omgivningen, till barn, barnbarn och barnbarnsbarn...
På vägen finns historien om pojken som fick ett nytt medvetande, en syn på livet som få personer haft förut, det är Jesus. Naturligt vis möter han på motstånd därför att han påverkar sina medmänniskor och vill att de ska skippa rättvisa. Av den anledningen tar de rika livet av honom, liksom man gör än idag med dem som sticker ut hakan. Jag kallar den berättelsen för Jesus 2.0.
Den berättelse som börjar med att morfar börjar fabulera med sina barnbarn: KaptenPersson,
FiaKanKälv, FrökenPinYin, och MaskisenDartanYang, samt MessiasMedMissilen, följer på samma sätt den bana som livsspiralen visar, och har nu nått den punkt där allt skall bearbetas och ges den styrka att den kan motstå de allmänna gravitationen så att Musicalen når ut till VärldensBarn...
Djambétrumman med visitkorten får symbolisera den kommunikation som behövs för att släppa filckorna i Dahomey fria. Djambétrumman är tillverkas i Dahomey!
 |
| 5 kr för ett byte av kort; 10 kr utan byte. Pengarna går till flickorna i Dahomey. |
Vill du läsa om Moffa&Co, och hur han fann den röda tråden, en mjölkström från Nådhammar till huvudstaden och sedan ut i alla världsdelar... sök då på:
http://MoffaFridolinsSagolikaStory.blogspot.com , och www.AkterKastellet.jerrylinder.se ...
The End
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar