MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
Andra Vårdingeresan:
Andra resan gick med buss från Nygatan, mitt för ABF-Huset. Vid Gamla skolan, där hembygdsföreningen har sitt näste, hämtade vi upp Hans Göthlin som skulle guida oss runt Vårdinge.
Så många bilder blev det inte tagna på resan runt, men så många fler inne i skolan där vi blev trakterade med mat och prat. Under resans gång har jag lärt känna ganska många nya människor, emedan jag är en ganska pratsam person. Det klart att efter många år i Vårdinge, 15 år mellan 1964 till 1979 som husbyggare och ägare av detta hus i Norrväsby, och från 1989 stugägre intill Långsjön vid Korpbergets fot, har kontakten blivit en hel del historia om de gamla säterierna, då särskilt de som ingick i Mejerigårdarna som Hildemar Lidholm var vd för. Här kommer några bilder från andra resan:
 |
| Här har vi Hans mitt för predikstolen. Det gamla altarskåpet som fanns här en gång i tiden finns numera i Dillnäs kyrka där tre av mina barnbarn är döpta. Eftersom Vårdinge hade 7 rika gårdar, så kallade säterier, så finns här i kyrkan många spår från fornstora dar. Vill du veta mera om kyrkan får du fråga Hans. Jag för min del vet att en tämligen okänd person för oss idag gick runt och antecknade och målade av gamla antikvariska saker. Han hette Olof Hermelin och tillhörde en släkt som än idag sysslar med forntiden. När jag var till Nyköping i ett ärende gick jag in på museet och frågade efter en Hermelin som skulle arbeta där, och efter bara en kvart kom han ut till mig i cafét och frågade vad jag ville. Då berättade jag följande för Olof Hermelin, ja så hette han: Anno 1875 gjorde en forskare från Antikvariskt Topografiska Arkivet (ATA) en sockenvandring i Vårdinge. Han ritade bland annat av lilla klockan i Vårdinge kyrka. Han hette Olof, liksom forskaren jag hade framför mig i Nyköping, och liksom sin anfader som också hette Olof Hermelin. Den förste Olof Hermelin hette ursprungligen Skragge, och han var Karl XII:s fältsekreterare. Denne hade en vass penna tyckte Tsar Peter som vid ett tillfälle tog chansen att sticka Olof med sin värja. Det sägs att Olof den förste låstes in i ett nunnekloster i Astrakan och aldrig mera hördes av. Fästsekreterarens sonson hette Samuel Gustav Hermelin och han var den som gav ut den första atlasen i Sverige. Han kom på obestånd, som många gruvägare gjorde på den tiden, och...det sägs att han for till Amerika vid den tiden man sökte efter dem som sammansvärjt sig mot Gustav III. Samuel Gustavs barnbarn är således den Olof som jag fått tag på och som jag är inspirerad av. Han gjorde alltså en sockenvandring, och därför vill jag inspirera till en modern sockenvandring runt mejerigårdarna där naturligtvis Nådhammar är det värdefullaste målet, eftersom Hildemar kom till den gården 1858 tillsammans med sin mor och bror. Hildemar var den som bodde på Nådhammar medan brodern for vida omkring; dock står båda bröderna som grundare av Arla... Ibland tänker jag mig att vandringen skall börja i S:ta Klara Kyrka i huvudstaden och gå med tåg till Södertälje och Torekällberget, och buss till Tveta Kyrka, för att sedan gå på Sörmlandsleden till Järna Kyrka och längs leden genom skogen till Långbro Gård och Vårdinge Kyrka, för att nå sitt mål vid Nådhammar för att hylla Bröderna Lidholm som gjorde en stor livsgärning. Vad kallar man en sådan vandring...en pilgrimsfärd! |
 |
| Kristina, uppvuxen på Molstaberg, visar här det allra senaste på Vårdinge kyrkogård, ett glasklot mellan två händer på en stenstolpe, den 13:e som kringgärdar en minneslund. Jag som inte tror på en Gud, men hyllar en människa med Jesus karaktär, tycker att denna glaspärla fångar något väsentligt i universum. Alla himlakroppar strålar ut krafter i form av elektromagnetism, och vår hjärna är så funtad att den påverkas av dessa vågor och frekvenser och gör att vi kan känna kraften, som från en fader i himmelen. Att Jesus är både människa och Gud i vårt sinne är ganska logiskt, hur skall vi annars få det stöd som vi behöver när livet självt är motigt... Min ciseron på Vårdinge minneslund kallas vanligtvis Tina och hennes tvillingsyster kallas Ta...Margareta... |
 |
| På väggen mellan de stora fönstren sitter en tavla av den man som skänkte Berga skola till samhällets barn. Hans namn är Per Sahlström och han var ägare till Balsberga, som på den tiden hette Berga. Att man lagt Bal till namnet är egentligen rätt högtidligt, Bal är nämligen namnet på en gammal gud som förekommer i Gamla Testamentet. Judarna hyllade sin Jahve, den ende guden, medan andra hyllade, bland andra, Bal... Per blev tidigt faderlös men fick ändå möjligheter att studera. Han blev rättare på Långbro Gård och kommunalman, riksdagsman och riksbanksfullmäktige. Han var den som motionerade mest om den allmänna skolan och fick tillfälle att bygga Korps de Logi på Balsberga. Nu hänger han där och blickar ut över bygdens barn. Några i församlingen här ovan har börjat sin skolgång just i denna sal. |
 |
| Sven-Erik vänder ryggen till, han är kassör i hembygdsföreningen. Från ABBE`s kommer det här förtäring som vi som har åkt runt i Vårdinge socken uppskattar. ABBE kom i grevens tid till Mölnbo när all affärsverksamhet höll på att ta slut. Han köpte gamla Konsumhuset av Kent Gustavsson som också han försökt en tid att hålla affären öppen. Genom att kombinera affär med pitseria har ABBE hållit sig flytande. Hans lilla rörelse är en ljuspunkt i samhället. Jag hoppas han får bli kvar i Mölnbo tills Vårdinge blommar upp igen. En gång var bygden omåttligt rik med sju säterier och en massa affärer, nu är det bara ABBE kvar; eller? Är det inte så att Anticimex räknas, och de verksamheter som finns i den byggnad där Erik och Elsa Nygren hade sin verkstad och Gulfmack: en smedja för tillverkning av rustningar, och en liten butik med eko-kläder som Johanna Hofring driver. Hon har minsann haft eko-varuhus i både Stockholm och New York. |
 |
| Hur många gånger har jag inte lurat mig på dessa töser. En av dem lärde jag känna redan 1965 när min fru gick på vinterkursen på Ökna lantbruksskola. Hon hade då en slidkniv vid sidan och många är de gånger då jag stött på henne som hon hade kniven suttitande där. Nu är det ju förbjudet, i alla fall i stan. Damen ifråga är den som man kallar Ta, alltså Margareta, och det är hon som bor på Molstaberg, och man kan nog utan att ljuga påstå att hon är Socknens Starke Man, om man kan säga så. Hon är i alla fall Ordförande i Röda Korset m.m. och både hon och hennes tvillingsyster har rötter in i denna rörelse, men det skall vi inte orda om här. Så har vi Kristina...ingen har lurat mig så många gånger (utan att vara medveten om det). Jag brukar hälsa på henne när vi möts i livets villervalla i den tron att hon är TA, och då brukar hon hövligt tillrättavisa mig; men nästa gång är jag där igen. Det är nämligen så att damerna inte bara är lika till utseendet, deras röster är också lika. Jag kom på ett knep, gud ske lov, Tina har glasögon men inte Ta... men vad nu då... döm själv. Det finns mycket mer att skriva om de här damerna, men det får bli en annan gång. |
 |
| Längst nere i högra hörnet ser vi Hans Göthlin med en mikrofon, och på väggen en filmduk med en bild som han kan byta när han vill. Nu har det hänt något i den gmla skolbyggnaden som riksdagsmannen på Balsberga skänkte bygdens barn. Somliga i församlingen gick här när de var i skolåldern och då hade man inte så sofistikerade läromedel som vi har idag. Det finns skolor där alla elever har var sin bärbar dator som den Hans har här på bordet. Nu till bilden... På vår bussresa for vi aldrig in till Nådhammar, men dock till Edesta som en gång var ett av säterierna, en stor gård alltså. Men då Hildemar kom och utvecklade sin rörelse i Vårdinge blev Nådhammar den större gården och jag kallar den Arlas Källa. Korp de Logi var en stilig byggnad, tyvärr brann den ner och en ny byggnad uppförses i dess ställe. En dag gick jag förbi huvudbyggnaden och såg att det stod en sportig bil utanför porten. Jag gick fram och ringde på klockan och fick en massa skäll, ända till husse kom och körde undan hunden. Det var jens som kom och öppnade och han var mycket vänlig, dock hade han som alla företagare rätt brottom så jag fick snabbt lägga fram mitt ärende. Jag berättade att jag gick och funderade på att rekognocera fram en sockenvandring runt Mejerigårdarna, och nu ville jag veta hur nära gården och huset jag kunde gå. - Inte för nära huset här, men vägen ner till sjön är fin och så kan ni gå över stenbron ut på ön, där är det fint, ja dit måste ni gå, sa Jens och så bytte vi visitkort och gick vidare i livet... Sockenvandringen bör planeras tillsammans med Hembygdsföreningen. |
 |
| Ett huvud sticker upp i nederkanten på bilden, det tillhör en person som jag fick anledning att tänka mycket på de närmaste dygnen. Vid matbordet fick vi tillfälle att tala lite med varandra, men det var så stojigt i lokalen så det blev mest hans fru som fick förmedla samtalet. När vi gick till bussen hann han tala om vad han hette och att han kände till Oxhuvud och Västergärde två gårdar som jag kände till från det jag var liten. Vem var han? Han sa hen hette Lennart Eriksson och var ordförande i PRO-Centrum. Vi bytte visitkort och bestämde att vi skulle kontakta varandra igen. På natten fick jag svar, han måste vara son till Helmer Eriksson, en person med anknytning till Mölnbo och Fredmarks såg. Han hade kört ner stock från Österby udde genom att lasta där uppe och släppa ner kälken med stockarna utan häst, och sedan gått ner med hästen och hämta kälken. Helmer bodde i sina barnaår på Västergärde och gick i Brandalsunds skola, en bra bit att gå varje dag. I sitt vuxna liv hade hans fru, alltså Lennarts mamma Helney, en syster som arrenderade Nytorp, där jag sprang omkring på somrarna, för att vara exakt i 16 år då vi hade torpet, och en annan syster som hette Ingegärd som hade Oxhuvud, där för övrigt Erik Nygrens far och mor bodde och verkade. Lennart och jag träffades sedan på PRO:s expedition nere på stan. Vår första anknytningspunkt var Unga Örnar i Gamla Badhuset där man förvarade buntar med tidningar som vi samlat in för vidare transport till något pappersbruk. |
 |
| "PRO-Generalen" (KG) ordnar matkön. Kyckling och potatis från ABBE´S kök var inte fy skam. Vi hade varit med om en trevlig tur runt Vårdinge och Hans berättade om de olika gårdarna som vi åkte förbi. Tyvärr kunde vi inte åka till Molstaberg där Tina och Ta vuxit upp och där Ta varit aktiv bonde tillsammans med sin man som är utbildad agronom. Tina bor numera intill 57:an strax före avtagsvägen mot Nyköping; stället heter Charlottendal. Hennes man är pensionerad militär, (Greger Lööf); han är också aktiv i hembygdsföreningen. Orsaken till att vi inte kunde komma till Morstaberg är att man då måste åka över järnvägen på en gammal bro som kanske inte håller för en modern buss. |
 |
| Anledningen till dessa tre resor är att det är så många människor i kommunen som inte känner till Vårdinge/Mölnbo. Vårdinge var fram till 1952 en egen kommun, men då gick den upp i Järna. Det betydde att jag som blev fast anställd i Järna kommun 1966 fick vara med och göra mitt första jobb i kommunen just där. Vi lade ner vatten och avlopp från 57:an över fotbollsplanen och genom trädgården vid Mölnbo Gård (innan radhusen kom) och gick uppför hela Kvarnvägen till Lindholms där vi fick kaffe och bullar. Sedan gick vi från Konsum till Kvarnvägen och in på Trollvägen. Det märkliga var att det fanns många gamla som bodde utefter den sträckningen och bara några år senare bodde där yngre familjer. Det har ju flyttat in många unga familjer på senare år och de vet inte särskilt mycket om Vårdinges historia. Det finns alltså ett stort behov av historieundervisning, och varifrån skall den komma om inte från Hembygdsföreningen som nu fått verktyg att jobba med. |
I huvudstaden hade man stallplatser för 250 hästar som körde ut mjölk till barnfamiljer.
Hildemar drog igång en kommision som skulle få bort tuberkulosbakterier från kornas djuver, vilket förorsakade stort lidande och ibland död bland barnen. En av Mejerigårdarnas besättningar blev först att bli fri från TBC, och det var den som finns nere vid gamla järnvägsstationen; Fagernäs...
Någonstans borde det sättas upp en skyllt där en hyllning till Hildemar och hans bror Wilhelm finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar