onsdag 26 september 2012

Bilder:Vårdinge socken...150912, (tredje resan)

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity.se

www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539  

Tredje resan:

KG passar på att informera om en ny aktivitet som man håller på att planera.
Den skall handla om Mälardalen.

Ingen kommentar!

Det är Leifs fel att jag hamnade i PRO-C-Dur.
Jag följde med Billy en dag in på Ljungbacken där Tälje-Bälgarna satt och tränade.
De sa att nu saknade de en basist, ty Leif skulle operera ögonen, och jag sa att jag hade en elbas
men visste inte om jag kunde spela på den; jag hade nämligen spelat kontrabas på Nalen
en kväll när jag var 16 år, och så köpte jag en elbas på en secondhandbutik vid ett tillfälle.
Nu skulle jag äntligen få tillfälle att pröva på en eldriven variant, och så dök jag ner i den kör
som Gerd leder och som saknade en bas. Men det gick inte alls, jag var inte mogen att så där
hoppa in och spela efter noter, däremot var det väldigt kul att sjunga alla härliga låtar som kören
övade på. På hösten var man till Hallunda Folketshus och sjöng med 180 andra pensionärer, och det
var en stor upplevelse.
Dagarna gick och snart kom Leif tillbaka med sin bas och Louise var glad igen. Hon var den som mest hade saknat
basen och hon hade själv försökt sig på att hantera den; man måste ha en viss styrka.
På varje kort jag tar där Leif är med kan man se hur nöjd han är att vara tillbaka och basa...


Billy är ordförande i PRO- Vårdinge/Järna. Han sjunger också med i PRO-C-Dur där hans Gerd är körledare. Billy förser oss med alla sångtexter, och här dyker han upp som cittraspelare i PRO-Citt.
Damen som står och hivar upp sitt dragspel har också ett namn, men som det nu är med mitt pensionärsminne kan jag inte redovisa det. Däremot kan jag berätta att vi satt bredvid varandra på en kurs som kommunen anordnade för mycket länge sedan, och som vanligt måste jag prata med folk till höger och vänster och då inträffade det som ofta sker, man har gemensamma bekanta. Hon åkte runt till gamlingar och hjälpte dem med det de inte klarade av själva, och nu handlade det om Sven Karlsson i Väsby, min förra frus farbror som jag haft så trevliga samtal med under årens lopp.
- Säg åt Sven att jag kommer, sa jag.
- Det ska jag göra sa vår dragspelande dam, och så for vi åt var sitt håll. Hon fullgjorde sitt uppdrag, men jag dröjde med mitt, och åren gick.
Till slut sa min dotter:
 -  Ska du inte åka och hälsa på Sven, han väntar på dig.
Så blev det då äntligen av. Då hade han flyttat till huset jag byggde, han bodde hos Margret den sista tiden. Vi gjorde en sväng ut mot landsvägen och Sven berättade att man hade en ko i varje hushåll på den tiden han var pojk.
Efter Sven gjorde jag en interjuv med Elsa, hon som då var ordförande i Hembygdsföreningen, och efter henne besökte jag Sive Karlsson nere vid klämmingen. Han gav mig råd att skriva lite hemligt, det tycker folk om att läsa, sa han.
Så vitt jag vet bor Sive på ålderdomshemmet i Gnesta. För inte alltför länge sedan hade han en trevlig gammal dam vid sin sida när man åt, hon gick bort helt nyligen, hon hette Majlis Andersson och var gift med Kurt som hade Mölnbokvartetten tillsammans med sin bror. De var bröder till Siv Ternströms pappa som inte spelade; han tog vid efter sin far som hade Sågartorpet i Vårdinge.
Kurts dotter, har en son som numera har en av gårdarna (åkrarna avstyckade till Sundby) i Väsby by tillsammans med min dotter. De har en son som  spelar liksom Sivs och hennes systers söner; vi ser hur allt är sammanvävt, och nu står damen i cittragruppen i begrepp att lyfta upp upp sitt belgaspel och ange i vilken tonart valserna skall gå.

Britt-Lis längst till vänster, därefter kommer Maud och Björn.
Jag sa åt Maud att hon framträdde med starkt glöd.
-Ja, sa hon, jag sjöng ju för dig!







Äntligen får Elvy och Lea sitta ner efter att ha försett alla med kaffe och dopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar