Mobil snickarbod på Torekällberget...

Ateljé Living Room/
MilkRiverUniversity

http://wahlingemarket.blogspot.com/
Moffas@Spray.se


Torekällberget som Fågelholkområde

Kan man tänka, redan första cyckeldagen när Moffa var på väg upp för Björn Borgs led från fontänen vid korsningen Dalgatan -  Torekällgatan till Torekällberget, mötte han en ung dam som var på väg nerför backen.

- Hej, sa Fridolin, för det är Fridolin som är Moffas och Kamrerns talesman.

- Hej, sa den unga damen.

- Nu skulle man ha ett rep att knyta fast i cyckeln så att du kunde hjälpa mig upp till entrén, sa Fridolin. Fridolin han är fin, han kan tala med bönder på bönders vis, och med lärde män på latin.

- Ja, sade Emma, ty på frågan sa hon att hon hette just Emma.

- Jasså, ere du som är Emma, sa Fridolin, det är just för din skull som jag släpar mig uppför backen; det var just ett sammanträffande, sa den gamla gubben som snart är sjuttio år och egentligen heter Jerry, samma namn som Jack Londons hund som denne författare skrivit en hel bok om.

Så blev de båda stående, och gubben som vanligtvis kallas Moffa, därför att FiaKanKälv brukade stå med öppna armar och ropa moffa, moffa, moffa när han kom och hälsade på. Sofia bodde då  på deras bondgård; för Sofias pappa är storbonde på andra sidan Klämmingen i Dillnäs socken.

Ja allt det där om FiaKanKälv visste ju inte stadens antikvarie som Moffa stod i backen och talade med, för allt hade hon ännu inte hunnit läsa på gubbens BloggKalender. Och vem har det, eftersom BloggKalendern ännu inte kommit ut från tryckeriet i Trosa.

Kanske du undrar vad en BloggKalender är. Jo en sådan är stor som ett halvt A4-blad, jag tror det kallas A3-format. Den innehåller vid pass 60 blad och är indelad i flera böcker med var och en sina kapitel. Genom att söka upp de bloggadresser som Kamrern utsett som lämpliga i ett visst sammanhang, kan man läsa på dataskärmen, eller lägga över bloggarna på läsplattan.

Det kräver naturligtvis en del arbete, men nånting skall man i alla fall göra. Är det gjort så är det gjort och då är det bara att njuta av texten som Moffa har tagit ur gubbens huvud.

Tillbaka till stadsarkeologen och Fridolin som står där i backen och språkar, kanske en hel halvimme, vad vet jag; och när deskiljs år med vånda, ty de hava så mycket att säga varandra, så vet hon att han hade en alldeles särskild anledning att träffa just henne; han hade fått en idé i vanlig ordning.

Det hela handlar om en viss person som uppträdde på film när Moffa var så där en nio år. Ja så var det, ty han kommer ihåg att de lekte Röda och Vita Rosen på rasterna. Det lag som Moffa var med i hette Vita Rosen som bestod av Kalle Blomqvist, Eva-Lotta och Anders. Moffa kommer inte ihåg vem han var, men han kommer ihåg vem som var Eva-Lotta och vem som var Anders, och då var han väl själv Kalle kan man tro. Anders, det var Lasse det och Kerstin var Eva-Lotta. Ja nu kanske du vet att det var Astrid Lindgren som skrev boken om: 
Mästerdedektiven Blomqvist.

En så´n där vetgirig, modig och rättsaffens pojke brukar man kalla en KalleBlomqvistare, och därför, när Moffa gick på gågatan i Södertälje och fick se två unga kvinnliga poliser, då dök idén om KalleBlomqvistare upp. Eftersom Moffa är ganska orädd av sig när han är på det humöret, det vill säga när han har både Kamrern och Fridolin med sig; och han vet att han kan skjuta fram Fridolin, så gick de fram och bockade och frågade polisflickan om hon kände till vad en KalleBlomqvistare är, och det sa hon att hon visste.

Dessutom visste hon vem gubben var som stod rakt framför henne och ställde frågan.

- Jasså, hur kan du veta det sa han till polisen?
- Jag har skrivit en kort pjäs som vi uppförde på hästryggen till vårt 30-årsjubileum, sa hon, och det var dessutom jag som spelade rollen som grundaren av föreningen och ridskolan vid Bergtorp; dig alltså. Varför var du inte där?
- Jag tänkte att ingen i alla fall skulle känna igen mig, och det skulle kännas sorgligt.
- Ack ja, din toker, det klart det är många som känner igen dig, och jag är så gott som uppvuxen där. Men det var flera som filmade, du kan få se mig som dig en vacker dag om du själv kommer med den film du har om pionjärtiden, då gottlandsrusset Assar var kung på Stall Bergtorp.
Nu måste vi patrullera vidare, hej då, vi ses! Så gingo de två unga kvinnliga poliserna gågatan fram.

Vita Rosen gömde Snusmumriken, en särskilt formad sten,  på en hylla i berget mellan Mariekällgården och husen på Torekällberget.

Så mycket text och ännu har vi inte kommit just någonstans med det som rubriken annonserar, säger Kamrern snusförnuftigt...

KalleBlomqvistare med GPS, det var just det som kom fram i skallen när vi fick se polistjejerna på Storgatan. När idéerna väl är födda gäller det att analysera dem och  se vilka konsekvenser de kan ha om man sätter dem i verket.

KalleBlomqvistare har vi utrett ganska bra, men vad betyder GPS i detta sammanhang?

Det vet väl varenda unge, en metod att bestämma var en punkt ligger på kartan; ofta med 3 koordinater: x och y och z. De första två för väster till öster, söder till norr, den tredje ger höjden över havet. GPS-koordinaterna på en punkt ger oss möjligheter att lägga in punkten på en karta.

Låt oss säga att vi skall sätta upp en fågelholk någonstans. Då kan den platsen anges med hjälp av en GPS-mätare. Om vi skriver ett nummer på holken får den där punkten ett nummer. Sedan kan man göra en lista på alla holkarna med deras koordinater och hålla koll på vad det är för fåglar som häckar där år för år.

Det skulle kunna bli en massa holkar, kanske runt hela Östersjön, och bli något som förenar barn och ungdomar inom dessa fågelholkområden, nu då vi har en dator i fickan; en mobiltelefon där vi kan få upp den där kartan med alla fågelholkarna; Fågelområdeskartan.

Men...GPS kan betyda en sak till: GrandParentsSociety! Det betyder: mormor/morfar/farmor/farfar.

Ett barn med GrandParents (GP) utgör en enhet i detta sammanhang, och var skulle man börja om inte just där MoffaFridolin mötte Emma, stadens arkeolog som bryr sig om den gamla bygden som vår stad vilar på. Där i backen nedanför entrén är det lämpligt att sätta upp holk nummer 1 och markera den på en lämplig karta; förmodligen kommunens översiktskarta som har skalan 1:4000.

Man kunde väl tänka sig att ställa upp en verktygsbod någonstans på Amerikaberget, och där kan man sätta ihop holkar och numrera dem. Det lär finnas holkar man kan köpa som paket, där alla bitarna är färdigsågade, bara att snickra ihop. Snickarboa kan sedan flyttas från kvarter till kvarter i en spiral ut från stadens naturmuseum som finns högst uppe på Amerikaberget och kallas Torekällberget därför att det fanns/finns en viktig källa som hade stor betydelse för människorna innan det bygdes vattenledningar i stan.

På den tiden gick Vatt-Anna och släpade på tunga vattenhinkar från den kommunala pumpen, hem till de rika som hade råd att betala. Vatt-Anna står i naturlig storlek inne i museet. Hon är inte fager att se på, hon är gammal och utsliten, men i sin ungdom var hon en intelligent och fager tös. Du finner henne i en av MoffaFridolins berättelser om du går in på:
http://wahlingemarket.blogspot.com/ .

Tillbaka till fågelholkarna och den mobila verkstad som finns i mitt huvud:

Verkstaden kunde gott heta Emils Snickarbod;

dock får det inte finnas någon hasp på insidan...