.JPG)
Mellan Oxelösund och Grängesberg går en järnväg på vilken man fraktar malm till järverket.
Centralt i Grängesberg finns ett stort gruvhål som idag är fyllt med vatten. Det är kusligt att tänka sig att arbetare kämpat där nere i mörkret när länspumparna gick för fullt.
Verkställande direktör var en tid Paul Petter Waldenströms son, Martin Waldenström. När han avgick som ledare för TGO, Tågbolaget Grängesberg Oxelösund som ägde TGOJ, järnvägen, tillträdde hans son Erland, vilken alltså är P.P. Waldenströms barnbarn.
I Grängesberg finns ett bolag som tillverkar öl, ursprungligen kommer de från Danmark. Ledare för det företaget är två bröder, varav en är Jens som är ägare av Nådhammar. När jag för några år sedan var på besök i Grängesberg tog jag in på vandrarhemmet för en natt. Damen som ombesörjde inbokningen berättade att hon varit skolkamrat med bröderna Spendrup. Naturligtvis måste Waldenströms och Spendrups haft kontakt med varandra där i Grängesberg och det är av den anledningen som båda släkterna idag är representerade som ägare på Nådhammar.
Det kan löna sig att titta lite på Googles för att få lite fakta:
Martin Emanuel Waldenström, född 1 maj 1881 i Gävle, död 2 september 1962, var en svensk advokat och företagsledare.[1]
Martin Waldenström var son till Svenska missionsförbundets grundare Paul Petter Waldenström och Mathilda Hallgren.
Han avlade hovrättsexamen i Uppsala 1903, arbetade på Nils Setterwall advokatbyrå i Stockholm 1903-1906, var delägare i advokatfirman Bendz & Waldenström i Malmö 1906-1911, innehavare av Martin Waldenström advokatbyrå i Malmö 1911-1917, var advokat i Stockholm 1918-1921, direktör i Skandinaviska banken AB 1921-1928, ledamot av dess styrelse från 1922, och ordförande från 1946. Han var vice verkställande direktör för TGO och LKAB från 1928 och verkställande direktör där 1930-1950, ledamot av bådas styrelser från 1929 respektive 1930.
Han var vidare styrelseledamot i SAF 1930-1951 (hedersledamot 1951), i Sveriges industriförbund 1935-1951, Sveriges allmänna exportförening 1942-1951, ledamot av Näringslivets skattedelegation 1936-1955, sakkunnig i Lagberedningen angående Aktiebolagslagen 1935-1941, och fullmäktig i Stockholms handelskammare 1931-1949.
Martin Waldenström var far till Erland Waldenström.
Hej Jerry.
SvaraRaderaJag har nu surfat runt en liten stund på din blogg och är väldigt tagen om all den kunskap som du besitter, och hur du lägger ner till synes mycket tid på att föreviga denna här på nätet.
Jag kommer absolut att besöka din blogg igen och läsa mer på vad du har skrivit. Det finns en hel del i arkivet och jag vet nu hur jag i nästa vecka efter mitt flytt ska spendera kvällarna; med en kopp te, min fickteater
Fort. Och din blogg.
SvaraRaderaJag tackar för att du gav mig det stora nöjet att få besöka din blogg. Det känns fint!
Och tack igen för ett trevligt samtal. Du känns som en väldigt beläst och kunnig man.
Lycka till med musikalprojeket. Du borde försöka gå vidare med den idéen. Det hade sannerligen varit att göra något bra för demokratin!
Varma hälsningar,
Angelica
Det värmer mitt gamla hjärta att du funnit glädje i att läsa mina texter. Min avsikt är att markera ett stycke jord i universum som mina barn och barnbarn bebor, och ge dem ett hum om varifrån vi kommer. Det är viktigt att besitta kunskaper som handlar om hembygden. Nästa inlägg kommer att handla om mina barns lärare i småskolan i Mölnbo, Lennart Elmstedt, han var en eldsjäl på skolans område och värnade om demokratin. Vid ett kvartssamtal om min dotter frågade jag hur det gick för henne. Hon var en sådan som länge hade tummen i munnen. Han sa: - Om hon läser lite till kan hon få ett Ba+ i historia... Jag sa: - Jag menar, hur går det med kamraterna i skolan. Då sa magister Elmstedt något jag aldrig glömmer: - Hon har ett stänk av humor... Då upptäckte även jag det när jag kom hem.
RaderaDet är väldigt fint av dig att se till att bevara texterna för dina barn och barnbarn, men även att du gjort allt tillgängligt här på nätet i oändligheten för oss andra. Det tackar jag dig för.
SvaraRaderaDet låter som en väldigt fin man, den där Lennart Elmstedt. Ibland är det märkligt att man kan bli lite blind på något som finns en så nära. Men då är det väldigt fint med människor som Lennart som belyser sådana saker, som i sin tur leder till att man själv får upp ögonen för det. Det är, precis som du sa, en riktig eldsjäl.
Finns han kvar i livet, så tycker jag även att du borde framföra detta till honom. Jag tror nämligen att många i dagens samhälle är så upptagna med sitt eget att man ibland glömmer att uppskatta och tacka sina medmänniskor.
Varma hälsningar,
Angelica