Som brukligt var anordnades skolgång i Vårdinge för barn som växte upp i familjer med jordbrukande föräldrar. Man anställde lärare som ibland fick ambulera mellan olika lokaler.
Vid kyrkan byggde man en rejäl byggnad som används än idag för skolverksamhet; förskola.
Så byggde man skola mitt emot sjunda Gård och vid Edesta. Jag är inte säker på om skolan låg i
det hus där Helgestahemmet ligger idag, men det fanns i alla fall ett antal läroanstalter i socknen, och då på rad där den bördiga jorden vinns i ett bälte från norr till söder, med kyrkan mitt i.
När sedan järnvägen kom, 1861, och stationen byggdes började folk bosätta sig där på mark som tillhörde Balsberga. Vid infarten till Mölnbo har vi fritidsområden som tillhör Balsberga egnahem; de finns på båda sidor om 57:an.
Det var bra för barnen som växte upp i stationsamhället att Berga skola kom till genom Per Sahlströms försorg. Vi skall nu ta del av magister Elmstedts egen berättelse om hans lärargärning i Vårdinge och Järna. Det var så att jag träffade magistern utanför Konsum en fredag och jag frågade honom om jag fick komma hem till honom och göra en interjuv.
- Kom på tisdag klockan 10, sa han, då har jag hunnit upp.
- Tack, sa jag, då tar jag bandspelaren med mig.
På tisdagen var jag på plats och snart satt vi vid bordet och jag knäppte på mitt sekundärminne.
Här nedan följer texten som Magister Lennart Elmstedt själv skrivit ner på några A4-sidor:
Erik Lennart Elmstedt, född i Ronneby 13/7 1923.
Skolgång:
Småskola och mellanstadieskola i Ronneby landskommuns skolhus (nu år 2000, rivet) som låg nära Kockums emaljerverk. Skolform B1, d.v.s. 1-2, 3-4 samt 5-6 i samma sal och med en lärare.
Ronneby samrealskola med realexamen 1940. Karlskrona allmänna läroverk med studentexamen på latinlinjen 1944. Värnpliktstjänstgöring 1944 - 1945. Olika sysselsättningar 1945 - 1946.
Folkskoleseminariet i Gävle 1946 -1948 ("studentlinjen"). Tjänstgöring i Hasselstads skola utanför Ronneby under tre år 1948 - 1951.
Flyttade till Mölnbo med familjen (lärarinnan Elisabet och dottern Ingrid ). Bostad Rosenhill.
Lärare i klass sju under tre år 1951 - 54. ( A - form ).
Därefter lärare i klasserna 5 - 6, växlande A och B1 -form.
Skolan, byggd 1912, ( en stor träbyggnad mitt emot Berga skola, intill Björn och Elvys hus, min anmärkning) var en dåligt underhållen träbyggnad, som vintertid eldades med ved, vilket gjorde att temperaturen blev ojämn och ventilationen dålig. Barnen åt sina medförda smörgåsar i korridårerna, något "Lärarrum" fanns inte, utrymme för material var litet, toaletterna fanns i ett hus utanför skolhuset.
Vid skolan tjänstgjorde fru Elsa Runqvist, Harry Söderholm och Alice Karlsson ( i Berga skola ).
Ett bibliotek fanns, upprättat av pensionerade läraren Ture Runqvist och en slöjdsal för pojkar var inrättad ( på övre våningen, där också salen för klass sju låg ).
Nils Eriksson (Björn Erikssons pappa, min anmärkning), rektor för Järna och Mölnbo -Vårdingeskolorna kom 1952. Han införde skolfrukost, engelska (för mellanstadiet ), samt satte igång att planera en ny skola för Mölnbo. Björn Eriksson, som blev lärare vid Mölnboskolan, organiserade en namninsamling i bygden för byggandet av en ny skola, och en grupp med honom i spetsen och undertecknad ( Lennart Elmstedt), samt Elsa Karlsson i Norrväsby, åkte till Kommunikationsdepartimentet i Stockholm. Vi lämnade fram vår skriftliga anhållan om byggandet av en ny skola samt en gymnastiksal i Mölnbo.
Kanske hade detta en viss effekt, för en ny skola började byggas vid " Parmings ladugård" och den stod färdig 1962. När kommunalingenjören frågade oss lärare om den nya skolan, sa vi:
" Att vi gick som på moln".
Den nya skolan bestod av fyra klassrum med bredvidliggande lokal för ätande av maten, som kom från Järna, ett rejält materialrum, ett uppehållsrum för lärare och övrig personal, ett skolbiblioteksrum och ett rum för skolsköterskan, samt bra korridorer för barnens kläder. Vidare fanns gymnastiksal och i anslutning till denna en sal för träslöjd för pojkarna. Flickorna fick ha sin syslöjd i något av klassrummen.
Lärarna som flyttade från den gamla slitna skolan: Elisabet Elmstedt, Alice Karlsson och jag. Från Kyrkskolan, som drogs in, kom kantor Sture Elmqvist och Ann-Margret Palmér. Vaktmästarparet Anna-Greta och Hugo Karlsson kom med, liksom en slöjdlärare för pojkar.
Åren gick och undervisningen i den nya skolan fungerade bra, även om vissa saker i byggnaden måste rättas till. 1966 förlorade skolan en mycket bra lärarinna, och jag och mina flickor vår kära Lisbet, som då avled i cancer endast 41 år gammal. Men livet måste gå vidare, så jag fortsatte som lärare och tillsynslärare vid Mölnbo skola. Vid några tillfällen kallades jag till studierektorstjänst vid skolan i Järna, men min huvudakliga tjänstgöring var förlagd till Mölnboskolan.
1988 avgick jag med pension efter att ha varit lärare i 40 år mesta tiden i Mölnbo. Mycket hade givetvis hänt under denna tid: den s.k. läroplanen hade förnyats flera gånger, engelska och samhällslära hade införts som nya ämnen och samarbete mellan folkskola och förskola (en byggnad för denna hade byggts i anslutning till Mölnboskolan) hade inletts.
Eftersom jag alltid varit idrottsintresserad (var ordförande i Mölnbo IF under 15 år) såg jag och Hugo Karlsson till att det blev en bra bollplan bakom gymnastiksalen. Björn Eriksson ordnade så att en skidbacke byggdes strax intill skolan och under många år var ishockeysargen uppmonterad på skolgården. Den flyttades sedan till den nya idrottsplatsen, som ju ligger bra till för skolans elever.
Här för jag, Jerry Linder, tillfälle att inflika några rader om den nya idrottsplatsen.
Axel Eriksson, en kommunalare i Järna kommun och jag, som nyss blivit fast anställd i kommunen som utsättare, fick i uppdrag att göra en karta över nya planen. Vi skulle även göra en markundersökning för att lokalisera berg. Det jag minns så här långt efteråt var att det var några mycket kalla dagar. Jag minns att vi fick löfte av Hugo Karlsson att sitta i pannrummet för där var det varmt och skönt.
På den tiden var Vårdinge en del av Järna kommun. Redan 1952 gjordes en stor kommundammanslagning i landet och Mölnbo gick uopp i Järna kommun. Redan 1971 gick järna/Mölnbo upp i södertälje kommun. Ett tag ville man göra södertälje till storkommun, och då skulle Trosa och Vagnhärad samt Gnesta och daga inlemmas med Södertälje, även Torsåkers församling. Men så blev inte fallet. Däremot hamnade Hölö/Mörkö inom södertäljes hank och stör. Efteråt drog sig Nykvarn ut från Södertälje och bildade egen kommun.
Vi fortsätter med magister Elmstedts berättelse:
Mina många år som lärare vid skolan i Mölnbo ser jag tillbaka på med glädje. Det är klart att det vissa tider var svårt att vara lärare även där, problem med mobbing, "utslagna elever", hög ljudnivå i matsalen, problem med rökning i personalrummet m.m. hade jag som lärare och tillsynslärare att ta ställning till och försöka lösa. Men i det stora hela så var det trevligt att undervisa elever vid dkolan i Mölnbo, de var för det mesta hyggliga och pålitliga och följde "spelets regler".
Med kolleger och övrig personal kom jag bra överens och de olika rektorerna under årens lopp hade jag god relation till. Att vra klasslärare vid en liten skola, är en fördel, alla känner varandra och då undvikes en del anonyma tråkigheter, man är mycket självständig, men har å andra sidan ansvaret för det mesta, en sak som kunde kännas arbetssam. Känslan att jag kunde lita på atttjänstgörande rektor
ställde upp och hjälpte till fanns där, och det var bra. Hjälp fick jag också av skolpsykologen
Stig Broqvist från Södertälje. ( Han avled tyvärr nyligen alltför tidigt).
När jag gick i pension, beslöt jag mig för att sluta, definitivt som lärare. (Har alltså inte vikarierat efter denna tidpunkt). Jag kunde ju ägna mig åt andra aktiviteter efter alla läraråren. Har t.ex. varit kyrkvärd i 21 år, har arbetat inom Röda Korset och i vårdinge hembygdsförening, haft hand om "dagledigverksamheten" tillsammans med min fru Barbro. Man märker att man har nytta av erfarenheterna från åren som lärare, man kan ju "undervisa" männiksor, har lätt för att ha med barn och vuxna att göra samthar under åren blivit mer eller mindre tvungen att skaffa sig kunskaper i olika ämnen, man är med andra ord ganska allmänbildad.
För övrigt finns ju att göra, när man äger ett stort hus, bra hus (Björkvillan) med trädgård. Vidare har god kontakt med de tre döttrarna (varav en bor på Gotland, lärarinna förståss och två andra i Vårdinge, också lärarutbildning). De åtta barnbarnen inte minst är det stor glädje att få ha kontakt med och följa i deras utveckling.
Till sist är jag tacksam för att jag fått vara frisk och kry och kunnat hålla på med mitt läraryrke och de aktiviteterna efter pensioneringen och jag trivs med mina närmaste människorna och den vackra trakten här i Mölnbo och Vårdinge...
Mölnbo den 8/2 2000
Lennart Elstedt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar