Demokratiseringsprocessen...

Ateljé Jerry Linder
www.DigitaliaGalleri.se



Rödhårig och fräknig...

På Stortorget i Örebro står bondeledaren Engelbrekt med sin yxa. Bakom honom ståtar den gamla kyrkan där en gång Engelbrekts skelett bevarades en lång tid, men nu har man slarvat bort hans benknotor.

Så är det i denna världen, det som en gång växer fram och verkar skall snart skingras igen. När det gäller den före detta rödhåriga gossen som då och då smet iväg från sin mormors gård vid Oscarsparken, håller även han på att skingras allt som tiden går. Bland annat har han ingen röd kalufs längre som i forna dar, nej nu har han snart en vit krans kring huvudet.
På sätt och vis har han blivit en munk, en person som dragit sig tillbaka från marknaden och ägnar sig åt att tänka. Men sitt namn som han fick i Nicolai Kyrka invid Stortorget i Örebro har han ännu kvar på de flesta brev som med jämna mellanrum dimper ner i brevlådan. Men - ibland står det Bo Linder, mindre ofta Arne, Jerry är det namn som förekommer mest, men det var inte det som hans mor fått order om att uppge till prästen. Dock var det bestämt att han kulle heta Bo Arne Linder för tid och evigheter.

- Vad skall pojken heta? sa prästen.

- Bo Arne, ähh, sa modern, den rödhåriga och fräkniga hon också, och drog ut på meningen som om hon ville säga något mer...

- Sen då, sa prästen barskt, och tittade frågande under buskiga ögonbryn på Asta; ja det var så hon hette.

- Jerry!!! sa Asta, och bröt mot den överenskommelsen som hon och hennes man, pojkens pappa, hade gjort upp, och så blev det Bo Arne Jerry, vilket också står i kyrkboken.

Nu är det så att det fanns en orsak till att mamma Asta innerst inne tyckte att hon skulle ha berövat pojken sitt namn om hon följt överenskommelsen. Det var nämligen så här att det fanns en liten hund på mormors gård vid Oscarsparken, och när Asta var gravid och barnet där inne i magen började sparka, tyckte hon det var som när den lilla hunden sprang omkring på gården. Hon sa:

- Jag har en liten Jerry i magen.

Så var det utrett, men historien är inte slut med det. För några år sedan besökte jag Frälsningsarmens sekondhandaffär som låg mellan kanalen och St:a Ragnhilds kyrka. En trappa ner fanns ett rum med en massa böcker. Där fanns flera böcker av Jack London, en författare som jag var sugen på att läsa.
Jag bestämde mig för sex stycken som låg framme på ett bord, men strax innan jag gick ut ur lokalen fick jag se Jack Londons samlade verk, 17 stycken, för 10:- styck; men jag hade ju bestämt mig.     Jag åkte hem, detta var en fredagkväll, och under lördag och söndag kunde jag inte släppa tanken på hela hans verk. Således åkte jag ner på stan på måndag förmiddag och rafsade åt mig hela verket, men vad skulle jag ta dem i? I rummet bredvid fanns ett bord med gamla väskor, och där fanns räddningen, en ryggsäck med mes. Med 17 Jack London i en mes gick jag ut i världen och kalaset kostade bara 215 kronor. En bra investering? vänta får du se. Hemma igen gick jag igenom alla titlarna, och hör och häpna, på ryggen av en av böckerna stor det Jerry, och den boken handlade om Jack Londons hund.

Det är inte svårt att räkna ut att den lilla rödhåriga gossen fick sitt namn efter en hund som i sin tur fått sitt namn efter Jack Londons hund...

Beträffande författaren Jack London finns mycket att berätta. Han var en fattig grabb som föddes 1876 i San Fransisko. Han prövade på många sysslor innan han blev författare. Bland annat försökte han sig på att gräva guld i Alaska. Han skrev sedan många böcker om naturen; den viktigaste:
Skriet från vildmarken, handlar om en draghunds hårda liv i norr.
Men, Jack London var också samhällskritikern som inte kunde tåla den råa kapitalismen. En ruggig bok heter East End och beskriver hur han lämnar över en summa pengar och lite fina kläder till en familj i London, och sedan ger sig in i den hårda djungel som finns bland människor som lever i absolut fattigdom. Han får då erfara hur människor mals ner i slummen på några månader. Själv lyckas han dock ta sig tillbaka och fann att han hade värderat den familj rätt som hyst hans tillhörigheter. Jack London dog alkoholiserad 1916, samma år som Asta föddes. Jack var en revolutionär, en person som aldrig gav upp kampen för rättvisan. RE betyder ÅTER och EVOLUTION betyder utveckling. Man kan också kalla honom för en rebell, där Belle betyder bra.

Vi står kvar på torget och ser ner mot den lummiga parken. Gatorna omgärdar hela härligheten och mormors hus fanns inne på en gård där vägen in gick på båda sidor om huset som låg paralellt med gatan. Det var som två tunnlar in till gården. Det var där utanför den ena tunneln som vi ungar stod på trottoaren och kastade sten på bilar som for förbi. Efter ett kast sprang man in på gården. Nu var det så att en taxibil blev träffad av en sten, men föraren var en smart rackare. Han fortsatte till andra sidan parken, och sedan kom han för fot mot oss och tog den rödhåriga illbattingen i örat. Inte vet jag om hans bil blev träffad av min sten, men där fick jag mig en ordentlig åthutning, så stark att jag minns det som igår. Gör man något dumt skall man straffas så det känns, annars är bestraffningen skadlig, men... den skall vara rättvis!

För att återgå till frihetshjälten Engelbrekt.

Det var på 1400-talet innan Sverige blev en egen nation. Vid den här tiden var vi i union med Danmark och Norge. Fogdarna som tog upp skatt från bönderna härjade fritt, och till slut kunde bönderna inte längre tåla den regim som rådde. Då samlades man under Engelbrekt och slog tillbaka fogdarna. Det var väl inte det lättaste och regerandet under den här tiden var ganska förvirrat, och jag går inte in på några detaljer. Engelbrekt, liksom många frihetshjältar sedan tidernas gryning, fick så småningom plikta med sitt liv. Det jag vill säga här att bönderna samlades i Arboga under former som liknade en traditionell riksdag.

Fram till 1867 bestod Sveriges riksdag av fyra stånd: Adel, Präster, Borgare och Bönder. Nu fick man en rikstad som bestod av två kammare: I:a kammaren och II:a kammaren. De rika männen ( det var bara män, kvinnorna kom inte in i riksdagen förrän 1921) satt i Första kammaren, medan arbetare satt i andra kammaren. Andra kammaren avskaffades 1970. Den ordning med vilken Sverige styrs kallas parlamentarism och lyder under den Lutherska läran.

Genom att folkskolan kom 1842 och bildningsorganisationer som ABF, har folk i gemen kunnat vara med att fatta beslut om vilka regler som skall gälla i vårt land. I många år hade vi en ekonomi i detta land som reglerades av tre starka parter: Lo, SAF och Staten; det avtal som slöts mellan parterna kallades Saltsjöbadsavtalet...

Idag är, både privata människor och organisationer, på väg över den linje som grundlagen drar upp.
Vi har nått en materiell standard som tvingar oss att kämpa mot varandra, och ständigt öka effektiviteten i arbetet så att många människor blir försvagade och sjuka. Man säger att det är girigheten som driver oss mot avgrunden...