www.DigitaliaGalleri.se
 |
| Denna bild får symbolisera mitt arbete på Wårdinge Marknad. Vill du veta hur det hela började kan du gå in på min blogg: http://WahlingeMarket.blogspot.com . Välkommen! |
En dag för rätt många år sedan korade jag mig själv till Ambasadör över Flodområde 63.
Napoleon tog kejsarkronan ur påvens händer och krönte sig själv, varför skulle jag inte kunna göra
likadant nu då ingen annan kunde fatta vad som var på gång. Jag är ambasadör över ett naturområde bestående av ett antal insjöar vars vatten rinner ut i Trosa.
Genom Bränninge gård rinner vatten ut som tillhör Flodområde 62/63, och genom slussen i Södertälje rinner vattnet som hamnat i Mälaren, där har vi Flodområde 61.
Vatten som regnar ner över landet samlas förr eller senare i sjöar och vattendrag som har sitt utlopp i Östersjön. Ett sådant utlopp kallas flodområde.
Dessa flodområden har fått en särskild betydelse i mitt liv. De utgör stommen i ett system där varje flodområde skall skapa en musikal som skall jämföras med andra musikaler runt hela Östersjön.
- Vem har sagt det?
- Jag har sagt det, men jag kan naturligtvis inte lova att det blir så...
Nu skall jag berätta hur denna vansinniga idé har hamnat i MilkRiverValley, där min multimediasmedja finns på MilkRiverUniversity; AkterKastellet.
Det hela började med en liten pojke som föddes rödhårig och fräknig och som nu efter 70 år ännu inte slutat att ta revance på alla dem som säger att han pratar alldeles för mycket, och att det han säger inte är relevant med verkligheten. Vem har talat om verkligheten, inte pojken i alla fall, det här rör sig om ren fantasi, och det är inte kattskit det.
Fantasi är rena dynamiten i bärande visioner, och visioner bär grunden till det som kommer sen, ont eller gott, om man säger så. Något kommer snart att hända i Vårdinge där MilkRiverUniversity ligger; det bara är så. Flera stora gårdar som en gång var rika säterier som slapp betala skatt till staten, om man satte upp en ryttare till häst till landets försvar, fanns där. Dessa gårdar var stommen i socknen på den tiden då vi hade ett bondesamhälle där de flesta människorna fick sin utkomst därifrån - nu lever vi i ett industrisamhälle, men industrierna finns flera mil från Vårdinge. Hur kommer nästa samhällsbild att se ut, det kan man undra över.
Det är jag som är Moffa och det är jag som även hyser en annan filur i mitt huvud:
Herr Kamrer Goldfinger, en ganska kärv person som vill se allting i siffror, ingen visionär precis.
Där finns också en talesman för dessa två herrar, han heter Fridolin. Det är ett taget namn, och vad man vet om Fridolin är att han kan tala med bönder på bönders vis och med vise män på latin.
Apropå vise män, de tre som red mot Betlehemsstjärnan och fann ett litet nyfött gossebarn i ett stall,
vad hade de i påsen? En skallra eller något annat som en bebis kunde leka med. Nej, de hade något mycket mera sofistikerat, en oblat som fungerade som ett chips, med ett program som skilde sig väsentligt från det som hans föräldrar fått. Ett Kristus-program med direktverkan. Det var därför gossen kunde tala med de äldste i templet och det var också därför hans vänner samlades kring honom när han talade om livets svårigheter. Han såg oprättvisor som andra inte vågade tala om.
Därför valde folket att korsfästa Jesus och låta Barabas gå fri.
Sagan om Jesus nedtecknades av fyra författare som levde ca 100 år efter Jesus födelse. Vi har Jesus karaktär redan i Gamla Testamentets första kapitel, där Adam och Evas bröder, Kain och Abel träter med varandra och där Kain mördar Abel för att denne gör sig till för Gud. Men Kain får ett märke i pannan för att skydda sig från människor som vill hämnas Abel. Är Gud god? Är han rättvis? Kan vi vänta oss något ingripande från Guds sida?
Nästa saga handlar om två bröder som föds så gott som samtidigt. Vi kallar dem tvillingar, men egentligen kom Esau först och Jacob kom sist. Jacob satt fast i Esau, förtäljer historien. Skådar man träden kan man se hur en gren växer ut, hur nästa kvist drar fördel av den gren den sitter på och så småningom växer ut så att den skymmer sin gynnare från solen. Ofta vissnar den första grenen medan den andra tar åt sig all näring. Denna beskrivning är ur min egen fantasi, men jag har många gånger funnit detta förhållande i verkligheten.
Jacobs mamma, som också är Esaus mamma, får sin älsklingsson att lura sin far, Isak, när denne är döende och blind. Även Isak har varit med om att förskjuta en bror, en halvbror som kom först. Det var Ismael, Hagars son, och det är han som är arabernas stamfader. Vi ser där hur skriften skiljer ut judar och araber från varandra. Både judar och muslimer har samma anfader, Abraham som kom från Ur i Mesopotamien och som blev lovad ett folk och ett förlovat land, Kanans land. Men Abram, som han hette innan han prövades av Jehova, Guden, fick order om att ta sin andra son, sin äkta son med sig upp på offerberget. Där skulle han sätta kniven i honom om han litade på Jahve. Efter mycken tankeverksamhet drog han åstad och gjorde i ordning offeraltaret och tände eld. Men just då han skulle sätta kniven i Isak kom en herrens ängel och befallde honom att offra en vädur i stället. Nu hade han klarat provet och därefter kallades han Abraham och kunde gå vidare mot Kanan.
När det gäller Isaks bröder blev det så att Jacob lurade till sig fadersarvet och Esau blev utan. Jacob hade en bondes karaktär och Esau en jägares. Gud satsade alltså på den av dem som kunde odla jorden, och så är det än idag. Den som vågar investera och kan driva ett företag har första tjing på rikedom och ära. Idag har det gått ännu längre, de som kan fungera som rådgörare och har ett skruppelfritt tänkande, kan tjäna en förmögenhet, bankdirektörer hör dit...
Sedan kommer David med sin lyra, han kan dikta och han kan slåss, och David får flera söner, men en, den med Babseba, tar över efter fadern; det är Salomon i all sin prakt.
För judarna går det över förväntan långa tider, men då glömmer de Jahve, ibland dyrkar de andra gudar. Då slår deras herre till mot dem, på samma sätt som Herrens prövar Jobb. När hövidsmannen Jobb har det som bäst kommer Djävulen fram och synar honom. I berättelsen om Jobb benämnes Djävulen även Åklagaren. Åklagaren vandrar omkring på Jobbs domäner och finner att hans barn har stora fester lite då och då, och när han går till Herren Gud och beklagar sig vill Gud inte fästa sig vid vad Åklagaren säger. Men så ger Gud med sig och ger Åklagaren fria händer, varvid Jobb blir hårt prövad. Men han kan inte medge att han handlat fel i livet. Hans vänner kommer och uppmanar honom att ge med sig, några fel har han väl ändå. Så slår Gud till honom ännu hårdare och Jobb ber att för sluta sina dagar.
Först då hans yngsta vän uppmanar honom att ge sig gör han det, och då får han tiofalt igen, säger sagan. Så är vi då framme vid Jesus som dör för oss på korset, men han har lovat att komma igen på domens dag. Vi kallar denna företeelse för uppståndelsen.
Leo Tolstoy har skrivit en bok som heter just Uppståndelsen. Den handlar om en fattig flicka som får tjänst hos två furstliga damer. Hon är mycket vacker och tjusar en ung manlig släkting som då och då bor hos tanterna. De två barnen leker med varandra i unga år och när gossen som man uppenbarar sig på godset och blir galen av åtrå till den unga flickan, förgriper han sig på henne och far därifrån till det liv som furste som är vikt för honom. Flickan däremot blir utkastad då hon blir med barn, och måste försörja sig på mindre aktat sätt och hamnar till slut på en bordell och blir beskylld för att ha giftmördat en kund.
När rätten samlas och skall döma henne visar det sig att mannen som försatt henne i denna olycka sitter som juryman. Han blir bestört och undrar om hon känner igen honom, och på ett klumpigt sätt i formuleringen blir den unga damen, fastän skuldfri, dömd till fyra år i Sibirien. Den gamle Leo Tolstoy har på ett skickligt sätt fångat det drama som utspelar sig mellan klasserna, hur de fattiga och utarmade människorna offras för att det högre ståndet skall kunna njuta av livet. Om han inte varit världsberömd skulle tsaren ha huggit huvudet av honom.
Det var just detsamma som Jesussagan förtäljer, och där skildras hur en tjänsteman skall ta kål på lärjungarna, han heter Saulus på Judarnas språk. Men när han är på väg till Damaskus får han en uppenbarelse och inser att han är på fel väg. Därmed sällar han sig till apostlarna och kallas därefter för Paulus, vilket är hans namn på romarnas språk. Aposteln Simon Petrus var den Jesus litade på, och både Paulus och Petrus dödas av romarna i Rom. Därför har vi Petruskyrkan i Rom, och Petrus blev den förste Påven långt senare.
Kristendomen brer ut sig och snart delas den upp mellan Västrom och Östrom. Den östra grenen av kristendomen kallas den ortodoxa, och den västra kallas den katorlska kyrkan, den allmännerliga.
600 år efter Kristus får en ung man, som heter Muhammed, en livskris som får honom att dra sig tillbaka från människorna. Det sägs att han söker skydd i en grotta. där får han uppmaning av sin gud Allah att skriva ner sina tankar, men han kan inte skriva. Ändå finns idag en tjock regelbok som varje sann muhammedan skall läsa och följa så gott han kan. Många kapitel i Koranen är bra för samhället. Tyvärr finns det ledare inom muslimerna, liksom alla andra religioner, som har egna uppfattningar vad som är heligt och inte. Många människor lider under dessa...
Så sprider sig kristendomen och lägger under sig världslig makt. Den förgrenar sig ständigt och vi i Norden får del av den Lutherska läran som tvingar prästerna att läsa mässan på svenska.
Kyrkan har stor makt ända in på 1900-talet och konventikelplakatet förbjöd människorna att samlas hos varandra och läsa bibeln. Kyrkan var grym, prästen kunde slita ett barn ur moderns famn för att döpa det i Guds namn. Babtisterna var först med att kräva dop på samma sätt som Johannes döparen gjorde med Jesus, alltså som vuxna.
Under senare delen av 1800-talet bildades många föreningar som gynnade det fattiga folket, som höll fäder från att berusa sig med brännvin, eller gav dem kraft att bygga hus åt folket, s.k. Folkets Hus, över hela landet. Det bildades fackföreningar och politiska sammanslutningar, och alla dessa ivrade för en bildningsverksamhet som skulle ge arbetarna makten att regera över sig själva. Och dit kom man också strax före första världskriget då Marx myntade: Arbetare i alla länder förenen eder! Men då såg herrarna till att det utbröt krig mellan staterna, det blev undantagstillstånd så att de besuttna kunde befalla över menigheten bäst de ville.
Först 1921 fick kvinnorna rösträtt och arbetarna kunde bilda regering. Nu fanns en ivrig bildningsiver i vårt land och man startade en organisation som hette ABF. Arbetarnas Bildningsförbund.
Hjalmar Branting var noga med att var och en skulle ha sin egen religiösa tro, men den svenska kyrkan stod under staten och försörjdes av den, vilket nyligen förändrats. Nu måste Svenska kyrkan stå för sig själv, vilket är svårt för många församlingar, och därför säljer man ut kyrkor till privata personer eller andra frikyrkor, även till muslimer.
I några decennier har Socialdemokraterna fått stå tillbaka för borgliga politiska föreningar, och allmänna institutioner som byggts upp under arbetarna tid vid rodret, har nu sålts ut till privata organ som många gånger i sin tur sålt vidare med stor vinst. Det är där Kamrer Goldfinger stiger fram på podiet, precis som Engelbrekt som tår på Stortorget mitt för Nicolai Kyrka i Örebro där den lilla rödhåriga gossen döptes i Guds Heliga namn.
Fortsättning följer på nästa inlägg...Demokratiseringsprocessen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar